Del 1 av 2
Varför finns det många namn för Gud i bibeln? Jehovah, Elohim, Adonai och El Shaddai
Bibelhebreiska är ett konkret språk, där abstrakta begrepp alltid är rotade i konkreta betydelser. Exempelvis ordet Gud på svenska är ett abstrakt ord medan hebreiska ord som översätts Gud är grundade i konkreta begrepp. Ett flertal namn används för Gud i bibeln.
Shem (שמ) är ordet för namn
Ordet för namn på hebreiska är Shem (שמ). Ett namn på bibelhebreiska är inte bara ett ord utan ett namn definierar personens karaktär. Det ser vi i Jeremia 9:6 vilket ses som en profetia om en kommande kristus, messias:
”Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn (shem): Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.”
Jeremia 9:6
Alla namnen beskriver Jesus karaktär. Johannes talar om att be i Jesu namn. Vi ber alltså i namnet av en Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader och Fredsfurste. Det står:
”Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.”
Johannes 14:14
Genom att titta på besläktade hebreiska ord kan vi förstå ett hebreiskt rotord bättre. Ord besläktade till rotordet Shem, ordet för namn, har på olika sätt med luft, vind eller luftflöde, att göra. Exempelvis heter ordet för andetag, NeShemah (נשמה). Ordet för himmel är Shamah(שמה) betyder Himmel (i singular), eller Shamayim(שמים, i plural). Ordet för att lyssna eller att Höra, heter Shma (שְׁמַ֖ע uttalas Shemah). En röst som vi lyssnar till kommer från stämbandens vibration vid utandning.
Shemah (Shma) – En central bön i Bibeln
En av de viktiga Judiska bönerna kallas Shma och kommer från 5 moseboken 6:4. Shma kommer av ordet för namn, Shem. Bönen Shma innehåller två olika ord för Gud, orden är Jehovah (eller Jahveh) och Elohim:
”Hör (Shma), Israel! Herren är vår Gud, Herren är en”
5 Moseboken 6:4
Den ortox-judiska traditionen som idag är den dominerande tillämpningen av judendomen ersätter ordet Jehovah, eller Jahveh, båda gångerna i versen när Shma läses och vanligen använder man ordet Adonai som ett substitut. Ordet Adonai är ordet för Herre. Ordet Jehovah förekommer över 6500 gånger i gamla testamentet. Svenska bibelöversättningar översätter Jehovah uteslutande med Herre, helt enkelt baserat på den ortodoxa traditionen att ersätta Jehovah med Adonai, Herre. Egentligen står det:
שְׁמַ֖ע יִשְׂרָאֵ֑ל יְהוָ֥ה אֱלֹהֵ֖ינוּ יְהוָ֥ה ׀ אֶחָד
”Shma Israel, Jehovah Elheinu Jehovah Echad.”
5 Moseboken 6:4
Det vill säga:
”Hör, Israel! Jehovah är vår Gud, Jehovah är en.”
eller
”Hör, Israel! Gud är vår gud, Gud är en.”
Gudsnamnet El (אל)
Namet El stavas med bokstäverna Alef (א) och Lamed (ל).
Alef
Alef betyder oxe och representerar något stark, kraftfullt, något som drar, en ledare.
Läs mer om: 1. Alef – א – Oxe, Stark, Leda, Först
Lamed
Lamed, är en herdestav, och representerar en herde. Herden leder sin flock med en herdestav.
En herdestav, hade en krok i änden, och kunde användas både för att blockera vägen, styra flocken, men användes även för att dra tillbaka djuren.
Lamed kunde även vara ett ok. Ett ok har liknande funktion, där oket styr en oxe, eller något annat djur..
Läs mer om: 12. Lamed- ל – Herdestav – Herde, Undervisa, Ok, Auktoritet, Binda
El = Alef + Lamed
Tillsammans bildar Alef och Lamed ordbilden:
En kraftfull, en stark Herde. EL är ett av orden för Gud på hebreiska.
Eloah (pl. Elohim), ett nära besläktat ord till El
Eloah (אלוה) är ett besläktat ord och är oket som håller fast, et ok som styr. Eloah är två oxar under ett ok där den äldre oxen, tränar den yngre oxen i oket. Detta ordet användes även för att representera en Ed, där två individer är under ett och samma ok, ett ook som utgör ett förbund. Ordet Eloah kan även vara ett ord för Gud, där Gud är den starkare ”oxen” som leder den svagare, människan. Samma symbolik använder Jesus när han sa:
”Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ.”
Matt 11:29
Jesus uppmanar oss att ta på oss rätt ok. Vi väljer själva vilket ok vi går under, men tar vi emot oket som Jesus erbjudet, och lär av honom blir bördan lätt och vi får frid (shalom) i vår själ. Vid uttåget ur Egypten när folket trodde Moses övergett dem misstolkade folket innebörden av Eloah, oxe i ok, som speglar Guds relation med människan. Oxen blev substitut för gud…
”Aron tog emot guldet av dem(folket) och knöt in det i en kappa. Sedan gjorde han en gjuten tjurkalv av guldet. Då ropade de: ”Detta, Israel, är din Gud, som har fört dig ut ur Egypten.”
2 Moseboken 32:4
Ett snarlikt ord, Alah (אלה) översätts också med ed och är nära besläktat med Arabiska ordet för gud, Allah. Eloah i plural är Elohim (אלהים), och hittas i första versen i Bibeln. 1 Moseboken 1:1 säger:
”I begynnelsen skapade Gud (Elohim) himmel och jord.”
1 Moseboken 1:1
Ibland hävdas att Elohim, Eloah, här i plural, Gud i plural, visar på treenigheten. På hebreiska kan ett objekt vara i plural för att visa dess storlek, tex ”en bilar”, med andra ord, det vill säga, en definierar antalet medan ”bilar” i plural visar i det hebreiska språket att det är en väldigt stor bil. Ordet ”Skapade” i ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” är i singular, medan Gud är i plural. Grammatiskt pekar dett på en allsmäktig, väldig Gud. En världsomfattande Stark Herde.
Jehovah (Jahveh)
יהוה
När Moses mötte Herren i den brinnande busken frågade Moses Gud, ”vad är ditt Namn?” Moses sa:
”Om jag nu kommer till israeliterna och säger att deras fäders Gud har sänt mig till dem och de frågar efter hans namn, vad skall jag då svara?” Gud svarar: ”Jag är den jag är. Säg dem att han som heter ’Jag är’ har sänt dig till dem.”
2 Mos 3:14
Gud sa alltså att ”Jag är den jag är”:
אֶֽהְיֶ֖ה אֲשֶׁ֣ר אֶֽהְיֶ֑ה ( ehjeh asher ehjeh)
”Jag är” kommer av att andas, hejeh, eller i förlängningen att existera/ att vara vid liv. Det kan vi se i början på första Moseboken:
”då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande (hejeh) varelse.”
1 Mosebok 2:7
Gud andas in liv (hay) i människan som ger en levande (hejeh) människa. Ett snarlikt ord är hhawa, som i namnet Eva, första kvinnan i Bibeln, ordet hhawa betyder livgivare.
Grammatisk böjning på ordet levande, att existera
Ordet היה (hejeh), levande, är ordet för att existera, att vara. Följande grammatiska böjningar kommer att visa hur Jehovah har sitt ursprung:
| Att existera | היה | Hejeh |
| Jag är | אֶֽהְיֶ֖ה | Eh-jeh |
| Du är | תהיה | Tih-jeh |
| Han är | יהיה | Jih-jeh |
Ett ord med nästan identisk betydelse är Haweh הוה. När vi böjer Haweh på samma sätt får vi fram Jehovah:
| Att existera | הוה | Haweh |
| Jag är | אהוה | Ehweh |
| Du är | תהוה | Tihweh |
| Han är | יהוה | Jehovah, eller Jahveh |
Gud säger alltså att hans namn är Jag är, ehjeh, אהוה. Medan Moses presenterar Gud med Jehovah,vilket betyder ”Han är, han är den existerande”:
”Säg israeliterna att Herren (Jehovah), deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt dig till dem. Detta skall vara mitt namn för all framtid; med det namnet skall jag åkallas från släkte till släkte.”
2 Mos 3:15
Den Hebreiska språkexperten Nehemia Gordon säger följande i sin pod:
”Yehovah is actually a combination of three verb-forms: Hayah ”he was”, Hoveh ”he is”, and Yih’yeh ”he is now and will continue to be in the future”. Together Hayah, Hoveh, and Yih’yeh combine into the name Yehovah.”
Nehemia Gordon, Hebrew Voices #47, 11 Mars 2020
Nehemia Gordon säger alltså att det hebreiska Gudsnamnet Jehovah är en kombination av orden Han var, Han är, Han kommer att vara. Precis som det står i Uppenbarelseboken där det står att Herren säger:
”Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, allhärskaren.”
Uppenbarelseboken 1:8
Gud namnger sig själv Jehovah, eller Jahveh. I svenska översättningar översätts Jehovah med ordet Herre, ordet Herre är inte ett namn utan en titel. Den Judiska traditionen innebär att ordet Jehovah inte läses eller uttalas, och ersättes oftast med ordet Adonai, ordet för Herre, men även ordet Hashem används Ibland som substitut. Hashem är Shem i bestämd form och betyder Namnet. Även Hashemeim, ordet för Himmel i plural ersätter ibland Jehovah. Vi kan se detta i nya testamentet, Jämför vi Matteus, som formulerade sig mer enligt judisk fariseiskt bruk, med Lukas, som möjligen är en proselyt, en konvertit, beskriva samma liknelse, så står det i Matteus respektive Lukas:
”Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker.”
Matteus 13:31
”Vad är då Guds rike likt? Vad skall jag jämföra det med? Det är som ett senapskorn som en man sätter i sin trädgård”
Lukas 13:18
Lukas använder alltså ordet ”Gudsrike” medan Matteus skriver ” Himmelriket”. Himmel är alltså här synonymt med Gud, Jehovah och därmed är Guds rike, synomymt med Himmelrike. Med Himmel menas alltså Gud, Jehovah och Matteus talar alltså inte om en plats.
Att inte uttala Jehovahs namn var ett relativt nytt fenomen vid tiden för Jesus och tillämpades inte av alla Judar. Vi kan läsa i Ruts Bok 2:4:
”Nu kom Boas från Betlehem och hälsade skördefolket: ”Herren(Jehovah) vare med er!” och de svarade: ”Herren(Jehovah) välsigne dig!”
Ruts Bok 2:4
Rut och Boas levde strax före Kung David och tiden Före bortförandet till Babylon. De var föräldrar till Kung Davids farfar. Vid den tiden tycks Jehovah vara en del av språkbruket. Inte endast för prästerna utan även arbetarna på fältet. Boaz hälsade med ”Må Jehovah välsigna Er”.
Tet(ט)
(Forntida(tidiga) symboler för bokstaven Tet) 
(Symbolen Tet vid tiden kring 500-talet F.kr och framåt och påminner om en orm som slingrar sig runt något)
Noon(נ)
(Forntida symboler för bokstaven Noon) 
När ordet ”berg” används symboliskt i Bibeln menas närmast uteslutande rike eller kungar som styr dessa berg. ”Kullar” är mindre riken eller nationer (eller liknande). I Uppenbarelseboken 17:9-10 kan vi se att ”sju berg…äro ock sju konungar”. Nedan är några fler verser som beskriver hur Guds rike skall regera över alla andra riken, berg som förgörs:
(Antika tecknet för Reish)
(Antika tecknet för Hey)
(Varianter på antika arkeologiska fynd av bokstaven Noon)