Ordet för Människa är Adam (אדמ) på hebreiska. ADaM stavas med bokstäverna Alef(א), Dalet(ד) och Mem(מ).
Andra bokstaven i ordet heter Dalet och är ordet för dörr på hebreiska. Antikt skrevs Dalet som en symbol för ett dörrskynke, en tältdörr:
En dörr kan symbolisera en passage, en öppning, en lösning.
”Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en (Echad).”
5 Moseboken 6:4
Den judiska bönen ovan, Shma, från Femte Moseboken, använder ordet echad som ovan översätts med ”En”. Västerländskt synsätt ser exempelvis ”ett träd”, ”en sjö” eller ”en människa” som skilda objekt. Det hebreiska synsättet ser allt som sammanhängande objekt. Trädet är ett träd med blad, grenar, stam och rötter. Trädet får vatten från en yttre källa, och solljus från solen och så vidare. Ett träd är en del av ett större sammanhang och trädet består av olika delar som fungerar tillsammans. Trädets delar består i sin tur av mindre beståndsdelar.
En människan har armar, ben, hjärta, hjärna, blod, muskler, och så vidare, där allt är delar av en helhet som är beroende av, mat, vatten, värme, och syre som kommer från träd och växter. Allt hänger samman. Med denna förståelse av hebreiskt tänkande skall vi titta närmare på ordet ”Echad”.
Echad i ”Herren är En”, stavas med bokstäverna Alef(א), Chet(ח), Dalet(ד).
Bokstaven Chet betyder staket eller en mur, och den antika hebreiska symbolen var ett staket:
(några varianter på antika tecken för Chet)
Chet symboliserar att dela av, att skilja på.
Läs mer om: 8. Chet – ח – Tältvägg, Mur, Vägg, Dela av
Bokstaven Dalet betyder dörr, och symboliserar att passera, gå igenom, att koppla samman.
Läs mer om: 4. Dalet – ד – Dörr, Passage, Öppning
Sätter vi samman Chet och Dalet, får vi ordbilden ”en dörr i en mur”, ”en öppning mellan två rum”, ”dörr som sammanfogar två enheter”.
Adderar vi bokstaven Alef framför Chet och Dalet får vi ordet Echad. Alef betyder oxe och symboliserar styrka. Ordbilden bildar ”ett starkt sammanfogande av två eller flera enheter”.
Läs mer om: 1. Alef – א – Oxe, Stark, Leda, Först
Echad är alltså ett sammanfogande till ett. I 1 Moseboken 1:5 är första gången ordet echad förekommer i Bibeln:
”Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första (echad) dagen.”
1 Moseboken 1:5
Kväll och morgon, eller mörker, erev och ljus, boker, soluppgång, blev ett, echad. Sammansättningen kväll och morgon bildar första dygnet, en(echad) dag, en enhet.
Gud har både har Faderliga och Moderliga egenskaper. I Första Moseboken 1:27 står det:
”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.”
1 Moseboken 1:27
Både mannen och kvinnan är en avbild av Gud. Vidare står det i 1 Moseboken 2:18 står det:
Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.”
1 Moseboken 2:18
Tidigare när något varit färdigskapat avslutades det med att: ”Gud såg att det var gott” . Här för första gången står det att det ” inte var bra” att mannen är ensam. Utan kvinnan var inte allt gott, därför skapade Gud även kvinnan. Några verser senare står det i 1 Moseboken 2:24:
”Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett (echad).”
1 Moseboken 2:24
Mannen och Kvinnan blir alltså Echad, en enhet. Precis som Gud är en, echad, blev människan nu en, echad. (Se Femte Moseboken 6:4)
I Shma, den judiska bönen står:
”Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en (Echad).”
5 Moseboken 6:4
Mannen och kvinnan är tänkt att likt Gud verka som en enhet, Likt Dag och Natt är en enhet. Jehovah, Gud är Echad, en. Gud, man och kvinna, dag och natt, är echad, en enhet. Gud är allsmäktig, skapare av allt, han är början och slutet, upprättare av liv, allsmäktig domare. En enad funktion, av kärlek till sin skapelse, fulländad omsorg till det skapade, en skapare som är ett, echad. Allt han gör verkar för gott, verkar för allt i balans, shalom. Han är Fader, Son, och Ande. Han är En, han är Echad.
Omvändelse heter Shub på hebreiska och stavas med bokstäverna Sheen(ש) och Beit(ב).
Bokstaven Sheen eller Sin – betyder tänder. Antikt skrevs Sheen likt två framtänder, men utvecklades enligt nedan:
Antikt(-1200F.Kr)
(ca 500-talet F.kr) 
( -nutid, olika fonter/stilar finns)
Tänder kan symboliseraratt tugga, konsumera, eller förstöra.
Läs mer om: 21. Sheen – Framtänder – Skarp, Pressa, Äta, Konsumera, Två
Den andra bokstaven är Beit och betyder hus och skrevs antikt som layouten på ett nomadtält:
Antikt(-1200F.Kr) 
(ca 500-talet F.kr) 
( -nutid, olika fonter/stilar finns)
Beit kan symbolisera, hus, insida, i, inne, familj, släkt, nation.
Läs mer om: 2. Beit – ב – Hus, Inne, i, insida
Sätter vi samman bokstaven Sheen med bokstaven Beit får vi rotordet ShuB:
Ordbilden för Shub blir att ”Förstöra Huset”, att ”Konsumera Huset” och Shub betyder omvändelse. Att vända om innebär att bryta med något som håller oss fast. Att förstöra huset innebär att inte ha något att vända tillbaka till, en verklig omvändelse.
Exempelvis:
En drogmissbrukare som förstör ALLA droger, häller ut ALLA flaskor med alkohol, för att inte kunna återvända. Någon som bryter med skadligt umgänge som bryter ner ser till att ett återvändande inte blir möjligt. ”Att bränna broar” så att omvändelsen blir hållbar är betydelsen av ordet SHUB.
På mitten av 1900-talet, när Sovjetunionen hade bildats och folk i de baltiska staterna, som tvingats in under kommuniststatens kontroll, protesterade flyttade man ut obekväma människor från sina hus till andra delar av unionen. In tvångsförflyttade man ryssar så att de inte hade möjlighet att återvända. Detta blev en påtvingad omvändelse.
På hebreiska är ordet för omvändelse och att ta gisslan närmast identiska ord. En omvändelse kan vara både positiv och negativ.
Ordet Torah som ofta översätts Lagen kommer av ordet Yarah. Yarah stavas med tre bokstäver, Yood, Reish, och Hey.
(Yood- hand- antik symbol)
Yood betyder hand och skrevs antikt med ett tecken för en hand.
Läs mer om: 10. Yood- י – Arm, Sluten Hand, Arbete, Kasta, Prisa
(Reish- huvud- antik symbol)
Reish betyder Huvud eller person och antika symbolen var ett huvud.
Läs mer om: 20. Reish- ר – Huvud – Först, Top, Början
(Hey-man med händerna i luften- antik symbol)
Hey var en person med händerna i luften och symboliserar att ”komma ifrån”.
Läs mer om: 5. Hey – ה – Hallå, Hej
(antika tecken)
רה’ (med moderna tecken)
Tillsammans bildas ordbilden vad som kommer ifrån personens hand. Yarah רה’ betyder att kasta.
Yarah = ”Kommer ifrån”(Hey) + ”personens”(Reish) + ”hand” (Yood) = Att Kasta
I 2 Moseboken 15:4 används ordet Yarah:
”Faraos vagnar, hela hans här, kastades (yarah) i havet, hans tappraste män dränktes i Sävhavet”
2 Mos 15:4
Samma ord översätts ibland med ”att skjuta”, att skjuta är att kasta med ett verktyg, ett vapen, en pilbåge, en slunga eller liknande. I Första Samuelsboken 20:20 översätts ordet yarah, med att skjuta:
”..då kommer jag och skjuter (yarah) pilar åt det hållet, som om jag sköt till måls..”
Första Samuelsboken 20:20
Samma ord används för att leda någon i en viss riktning, att peka åt ett håll, att undervisa. Att peka är att kasta sinnet, rikta ögat, uppmärksamheten i en viss riktning. Att leda någon på livets väg. I 3 Mos 10:11 översätts yarah med att Undervisa:
”…och undervisa (yarah) israeliterna om alla de lagar som Herren har givit dem genom Mose.”
3 Mos 10:11
Samma ord används i följande vers i 2 Mos 15:25:
”Mose ropade till Herren, och Herren visade (yarah) honom ett stycke trä.”
2 Mos 15:25
Lägger vi till, Tav, ordet för tecken eller kors, framför Yareh får vi ordet Torah, som betyder Undervisning och kommer av ordet Yarah, att visa vägen, att kasta.
(Tav- Antikt skrevs som ett Kors)
(Tav- Moderna tecknet skiljer sig avsevärt)
Läs mer om: 22. Tav – ת – Kors, Tecken – Märke, Tecken, Signal, Markering
תורה – Torah (betyder att undervisa)
Bud heter Mitzvah på hebreiska, som i Bar Mitzvah, eller Bat Mitzvah, sonen eller dotterns Bud.
Bud, Mitzvah kommer från Tsavah, tsavah översätts befallning, ett abstrakt ord, men betyder snarare att guida, att visa riktning.…
Mitzvah, är Tzavah med Bokstaven Mem framför,
Mem betyder vatten, flödande vatten.
Mem ger liv till funktionen ”riktning”. Tsavah, riktning, påvisas med Mitzvah, en uppmaningen, ett bud.
I Psaltaren 119:32 står det:
Jag löper den väg dina bud (Tzavah) visar, ty du har vidgat min insikt
Psaltaren 119:32
I 5 Moseboken 6:25 används båda orden Mitzvah och Tzavah. Mitzvah översätts här lag:
Vi är rättfärdiga om vi inför Herren, vår Gud, troget följer hela denna lag (Mitzvah), så som han har befallt (Tzavah) oss.
5 Moseboken 6:25
Tzavah kommer av rotordet Tsyi, och översätts ibland med ordet nomad, en som flyttar från plats till plats. Ett skepp har samma funktion och ordet tillämpas även för ordet skepp:
Se tex 4 Mos 24:24:
”Öarnas folk skall samlas i norr, skepp (Tzyi) från kitteernas kuster.”
4 Mos 24:24
Ett besläktat ord är Tsiyon som betyder landmärke, nomader förflyttar sig mellan och med hjälp av landmärken. Sion är ett landmärke, en fyr för ett skepp. I Jesaja 2:3 står det:
”Han skall lära oss sina vägar, hans stigar vill vi följa. Ty från Sion skall lag (Torah) förkunnas, från Jerusalem, Herrens ord.”
Jesaja 2:3
Här ser ovan vi något typiskt i guds ord, parallellism, där samma betydelse upprepas 2 gånger för ett extra klargörande.
Ordet Jerusalem– består av 2 ord. Yarah, som betyder ”undervisa” och Shalom som betyder frid, balans, där allt är i funktion.
Från Sion, dvs berget där Jerusalem ligger, Sion betyder samtidigt riktmärke. Från Sion skall Torah komma, dvs Guds Undervisning, Guds Ord.
Från Jerusalem, Yarah – Shalom, från Fridens undervisning kommer Guds ord, som är Torah. En upprepning.
Han skall lära oss sina vägar, hans stigar vill vi följa. Ty från Sion( som är Jerusalem) skall lag(dvs Torah) förkunnas(undervisas), från Jerusalem(fridens undervisning), Herrens ord(som är Torah)…
En förälders undervisning till ett barn innehåller både instruktioner och riktlinjer men även förmaningar, ”spring inte ut på gatan utan att titta”, ”stick inte fingrarna i eluttaget” osv. Ett barn som misslyckas följa, trots försök blir tillrättavisad av föräldern.
En Lag däremot skiljer inte på god vilja, den dömer blint.
Ordet för rättfärdighet är Tzadik på hebreiska. Tzadik betyder egentligen att hålla sig på vägen.
Motsatsen till Rättfärdighet översätts Ogudaktighet, och kommer av ordet Rasha på hebreiska,
som vi kan se i Psaltaren 37:16-17
”Det lilla som en rättfärdig(tzadik) har är bättre än många ogudaktigas(Rasha) stora rikedom. Ty de ogudaktigas(Rasha) armar skall brytas, men HERREN uppehåller de rättfärdiga(Tzadik).”
Psaltaren 37:16-17
Ordet för ogudaktig är alltså Rasha, och betyder konkret att, avvika från vägen. Detta kan vara en medveten avvikelse eller en oavsiklig avvikelse. Vi ser det tydligare i 2 Samuelsboken 22:22
”Herren lönade min rättfärdighet(Tsadik), mitt rena och skuldlösa liv, ty jag har hållit mig till Herrens vägar och inte avfallit (Rasha) från min Gud.”
2 Samuelsboken 22:22
Om vi plockar fram 5 Mos 6:25 igen: ”Vi är rättfärdiga (tzadaka צדקה) om vi inför Herren, vår Gud, troget följer hela denna lag (Mitzvah מצוה,), så som han har befallt oss (Tsavah צוה ) ”. Vi förblir alltså på Guds stig, guds väg, Guds närhet, genom att vi håller oss till de riktmärken som Gud placerat ut. Även ordet Torah, som är namnet på de fem Moseböckerna, tyder på en undervisning som visar vägen snarare än en skrift av lagiskhet…
Att hålla lagen eller bryta lagen får lätt en klang av lagiskhet. På hebreiska används orden Shamar och Parar.
Shamar ser vi i 2 Mos 20:6:
”…och visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller (shamar) mina bud.”
2 Mos 20:6
Ordet har egentligen en annan innebörd och handlar mer om respekten till buden. Vi kan se det när samma ord används i följande mening, och här översätts annorlunda.
Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Det vet jag inte. Skall jag ta hand om (shamar) min bror?”
1 Mos 4:6
Här används ordet mer för att värna om eller sköta om. I 4 Mos 6:24 översätts samma ord på ett tredje sätt:
”Herren välsignar dig och beskyddar (shamar) dig”
4 Mos 6:24
Detta kommer närmast ordets egentliga betydelse. Rent konkret betyder ordet Shamar en form av skyddande inhägnad, och var den inhägnad herden gjorde på natten av törnebuskar för att skydda djuren på bete. Shamar i 2 Mos 20:6(ovan) betyder alltså snarare att Vakta och beskydda Guds Ord och de riktlinjer och undervisning som Torah ger än att ”hålla” buden.
Ordet parar som nedan översätts att ”bryta buden” och handlar om att trampa på, dvs att förakta det som sägs.
”Han har föraktat Herrens ord och brutit (parar) hans bud. Han måste utstötas, han har dragit skuld över sig.”
4 Mos 15:31
Shamar och parar handlar alltså om attityden mot Torah och Guds riktlijer snarare än en slavisk lydnad. Hur ser vi på Guds Ord och hans instruktioner och riktmärken?
Det står att Abraham var rättfärdig därför att han trodde. I 1 Moseboken 15:6 står det:
”Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.”
1 Moseboken 15:6
Att tro Herren är att respektera och verkligen högakta Gud. Att vara övertygad om Guds allsmäktighet.
Om vi återgår till 5 Mos 6:25:
Vi är rättfärdiga (tzadaka צדקה) om vi inför Herren, vår Gud, troget följer (Shamar) hela denna lag (Mitzvah מצוה,), så som han har befallt (Tsavah צוה ) oss.
5 Mos 6:25
Om vi formulerar om denna vers, efter begreppens egentliga innebörd, får vi att ”Vi förblir på Guds väg, i Guds närhet, om vi i våra hjärtan värnar om och respekterar Guds riktmärken som Gud har placerat ut.”
handlar alltså om attityden mot
Torah och Guds riktlijer”
”
I Matteus 5:17-19 säger Jesus följande om Torah och ”lagen”:
”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla.Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket”
Matteus 5:17-19
Här talar Jesus om att upphäva eller uppfylla . Engelska översättningar använder orden destroy and fullfill.
Att uppfylla eller fullborda, är ett hebreiskt idiom, ett talessätt, som handlar om att ”tolka korrekt”, förstå och tillämpa, som det var tänkt. Att upphäva handlar helt enkelt om att misstolka, missförstå innebörden, och dess tillämpning.
”Uppfylla = Tolka korrekt
Upphäva = Misstolka”
I verserna som följer klargör Jesus en mängd bud. Jesus poängterar alltså vad ”tolka korrekt” betyder, han uppfyller alltså lagen….
I bibel 2000 anges rubriken, ”Jesus skärper lagens bud” vilket skulle innebära att han lägger till något till lagen, adderar till lagen, men bryter han då inte budet i 5:e Mosebok 4:2? ”Ni skall inte lägga något till de befallningar jag ger er och inte heller dra ifrån något. Ni skall hålla Herrens, er Guds, bud, som jag ger er.” Jesus hade precis uttryckt vikten av att hålla alla buden. Det han gör är att klargöra budens egentliga betydelse, han tolkar korrekt, upprättar, uppfyller lagen. Precis det han sa att han kommit för att göra. Jesus fortsätter exempelvis med:
” Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld.”
Matt 5:21-22
Vi ser här hur Jesus visar hur buden är tänkta att tolkas. Att hålla Buden handlar om, Shamar, att värna om och högakta Guds utstakade riktning (Mitzvah), att tro på, i hjärtat, så att vi håller oss på Guds väg, förblir rättfärdiga, Tzadik.
Hur ser du på din broder, hur är hjärtat inställt inför din broder? Givetvis är det orättfärdig att fysiskt skada någon men precis som Abraham var rättfärdig för att han trodde säger Jesus att det är också orättfärdigt att i hjärtat synda mot sin broder. Jesus visar alltså att buden, Lagen, och Torah består och har inte förändrats och kommer inte att förändras, buden har däremot misstolkats, och missförståtts. Jesus klargör förståelsen, han riktar vår kompass och justerar den till Guds väg, Guds ord. Att ställa i kompassen handlar om att lyssna på Guds undervisning och hålla blicken på herrens riktmärken, Torah och Buden, Mitzvot.
”Att ställa i kompassen
handlar om att lyssna på
Guds undervisning”
Enligt Johannes 1:14 är Jesus ordet:
”Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.”
Johannes 1:14
Och Enligt Johannes 1:1 :
”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.”
Johannes 1:1
I Johannes 14:6 säger Jesus: ”Jag är vägen, sanningen och livet”
Vi kan se hur Torah, som betyder att visa vägen, och Mitzvot, livets riktmärken, som är Ordet, pekar på vägen, som är Jesus Kristus, vår Messias.
Bonus (ej i video):
Orden för ond och god är Ra och Tob.
I exempelvis 1 Mos 1:31 används ordet Tob:
”Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott ( tob)”
Mos 1:31
Tob stavas med bokstäverna: Tet (ט), Vav(ו), och Beit (ב)
Tet, ט, betyder att omgärda, innesluta, utsida
Läs mer om: 9. Tet – Korg, Orm – Omgärda, Innehålla
Vav, ו, är ordet för ”och”, att foga samman.
Läs mer om: 6. Vav – ו – Spik, addera, foga samman
Beit, ב, är Hus och symboliserar insida.
Läs mer om: 2. Beit – ב – Hus, Inne, i, insida
Ordbilden bildar Utsida plus Insida, det vill säga total öppenhet, allt i ljuset. Insidan syns på utsidan. Helt transparent. Vi ser detta när Adam och Eva gick runt nakna tills dess att de hade syndat:
”Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band dem kring höfterna. ”
1 Mos 3:7
Vi ser att de blev medvetna om sin synd, insidans orenhet blev en medveten påtaglighet på utsidan. Allt var inte längre gott. Tob var inte längre. Ordet Tob som översätts god, betyder egentligen funktionell, eller väl fungerande. I Hesekiel 17:8 ser vi en variant av detta:
”Ändå var den planterad i bördig (tob) jord vid ett flödande vattendrag”
Hesekiel 17:8
Ordet för Ond ra – betyder dysfunktionell. Om allt fungerar utan brister skulle vi inte veta om något annat. Om allt fungera felfritt, vet vi inte om något dysfunktionellt. I 1 Moseboken 3:5 står det:
”Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott טוב och ont רע.”
1 Mos 3:5
För att fria viljan ska existera behöver vi kunna välja mellan funktion och dysfunktion:
”Jag ger ljus och skapar mörker, jag bringar lycka (shalom) och skapar ofärd (ra). Jag, Herren, gör allt detta.”
2 Korinthierbrevet 4:6
Gud skapade alltså funktion men möjliggjorde även dysfunktion. Gud möjliggjorde alltså människans fria vilja.
Ordet Torah som ofta översätts ”Lag” kommer av ordet Yarah som betyder ”att kasta”.
Yarah stavas med tre bokstäver, רה’, Yood, Reish, och Hey.
(Yood- hand- antik symbol)
Yood betyder hand och skrevs antikt med ett tecken för en hand.
Läs mer om: 10. Yood- י – Arm, Sluten Hand, Arbete, Kasta, Prisa
(Reish- huvud- antik symbol)
Reish betyder Huvud eller person och antika symbolen var en bild av ett huvud.
Läs mer om: 20. Reish- ר – Huvud – First, Top, Början
(Hey-man med händerna i luften- antik symbol)
Läs mer om: 5. Hey – ה – Hallå, Hej
Hey var en person med händerna i luften och symboliserar att ”komma ifrån”.
(antika tecken)
רה’
(med moderna tecken)
Tillsammans bildar dessa tre bokstäver ordbilden:
”vad som kommer ifrån personens hand”
Yarah רה’ betyder att kasta.
Yarah = ”Kommer ifrån”(Hey) + ”personens”(Reish) + ”hand” (Yood) = ”Att Kasta”
I 2 Mos 15:4 används ordet Yarah:
”Faraos vagnar, hela hans här, kastades (yarah) i havet, hans tappraste män dränktes i Sävhavet”
2 Mos 15:4
Yarah översätts ibland med ”att skjuta”, att skjuta är att kasta med ett verktyg, ett vapen, en pilbåge, en slunga eller liknande. I Första Samuelsboken 20:20 översätts ordet yarah, med att 
skjuta:
”..då kommer jag och skjuter (yarah) pilar åt det hållet, som om jag sköt till måls..”
Första Samuelsboken 20:20
Ordet Yarah används även med att leda någon i en viss riktning, att peka åt ett håll, vägleda, eller att undervisa. Att peka är att ”kasta sinnet”, rikta ögat, rikta uppmärksamheten i en viss riktning eller att leda någon på livets väg. I 3 Mos 10:11 översätts yarah med ”att undervisa”:
”…och undervisa (yarah) israeliterna om alla de lagar som Herren har givit dem genom Mose.”
3 Mos 10:11
Samma ord används i följande vers i 2 Mos 15:25:
”Mose ropade till Herren, och Herren visade (yarah) honom ett stycke trä.”
2 Mos 15:25
Lägger vi till bokstaven Tav, vilket betyder tecken eller kors, framför ordet Yarah får vi ordet Torah, vilket betyder Undervisning och kommer av ordet Yarah, som betyder att visa vägen, att kasta. Ordbilden för Torah blir ”tecknet som kommer från handen”, ett tecken, en symbol som visar vägen.
(Bokstaven Tav- skrevs antikt som ett kors)
(Tav- Moderna tecknet för tav skiljer sig från det antika tecknet)
Läs mer om: 22. Tav – ת – Kors, Tecken – Märke, Tecken, Signal, Markering
תורה – Torah (betyder att undervisa)
Ordet för Far heter Ab på hebreiska, Abba är hebreiska för Pappa. Ab stavas med bokstäverna Alef (א)och Beit (ב)
Alef (א)Alef betyder OXE på hebreiska. Vid tiden för Abraham skrevs bokstaven som en bild av ett oxhuvud.
(ca. 1800-talet f.Kr) 
(ca. efter 1200-talet f.Kr)
Vid tiden för Kung David hade Alef förenklats till 3 streck. Vi kan se var vi fått vår bokstav A ifrån. Vårt ”lilla a” liknar oxhuvudet, och roterar den högra bokstaven 90° medurs får vi stora A.
Vid tiden i Babylon på 500-talet anpassade man bokstäverna till Arameiska tecken vilket är hur man idag skriver Hebreiska tecken. Alef som betyder Oxe, kan rent bildligt representera Styrka, Något som Drag, och som första bokstav, representerar Alef även en Ledare eller att vara först.
Läs mer om: 1. Alef – א – Oxe, Stark, Leda, Först
Andra bokstaven i det hebreiska alfabetet är Beit. Beit betyder Hus, eller tält. Den antika symbolen för Beit var layouten på ett nomadtält uppifrån. I symbolen ser vi en ingång och en avdelare för män och kvinnor i tältet.
Vid tiden för Kung David har symbolen förändrats något, vilket påminner om vårt lilla B.
Efter Babylontiden när man anpassat bokstäverna till det Arameiska alfabetet är bokstaven öppen till vänster.
Beit symboliserar boning, familj, släkt, stam, folk, men även hela jorden.
Läs mer om: 2. Beit – ב – Hus, Inne, i, insida
Sätter vi samman Alef och Beit bildas ordet AB som är ordet för Far. (Hebreiska läses från höger till vänster)
Tillsammans bildar Alef och Beit ”Styrka i Huset” vilket är faderns roll. Huset kan vara familjens hus men hus kan även representera denna världen,
vår temporära boning.
Gud är styrkan i ”huset”, denna världen, han är fadern.
Överst i kalendern anges den judiska månaden och året (som vi befinner oss i idag). Första veckodagen (ראשון) är söndagen och sista är sabbatsdagen (שבת).
Helgdagar/högtider för månaden är mörkröda och på sabbaten visas namnet på veckans bibelläsning från Torah (Parachah פָּרָשָׁה). Notera: Messianska församlingar läser vanligen det samma med tillägg från nya delar av testamentet
| Månad (Religiös) | Månad (Civil) | Bibliska Namn | Namn Före Babylon | Stora Bibliska Högtider (Dag) | Hebreisk Namn (Dag) | Infaller |
| 1 (nyår religiösa året) | 7 | Nisan | Abib | 14. Påsk/Pesach 15-21 Det osyrade brödets högtid | 14. Pesach 15-21 Chag Hagmotzi 16-17 Yom Habikkurim | Mars- April |
| 2 | 8 | Iyar (Iyyar) | Ziv | April- Maj | ||
| 3 | 9 | Sivan | Pingstdagen | 6-7. Shavout | Maj- Juni | |
| 4 | 10 | Tammuz | Juni- Juli | |||
| 5 | 11 | Av | Juli-Augusti | |||
| 6 | 12 | Elul | Augusti-September | |||
| 7 | 1(Nyår) | Tishri | 1. Nyår (Civila kalendern) 10. Försoningsdagen 14-21. Lövhyddofesten (plus 22. Åttonde samlingsdagen) | 1. Yom Teruah / Rosh Hashana
| September-Oktober | |
| 8 | 2 | Cheshvan (Heshvan) | Bul | Oktober-November | ||
| 9 | 3 | Kislev (Chislev) | November-December | |||
| 10 | 4 | Tevet (Tebeth) | December-Januari | |||
| 11 | 5 | Shevat (Shebat) | Januari-Februari | |||
| (13) | Adar I (leap years only) | Februari- Mars | ||||
| 12 | 6 | Adar | Februari- Mars |
| Veckodag | Namn | Svenska |
| 1 | Yom Rishon (Första dagen)יום ראשון | Söndag |
| 2 | Yom Sheini (Andra dagen) יום שני | Måndag |
| 3 | Yom Shlishi (Tredje dagen) יום שלישי | Tisdag |
| 4 | Yom R’vi’i (Fjärde dagen) יום רביעי | Onsdag |
| 5 | Yom Chamishi (Femte dagen) יום חמישי | Torsdag |
| 6 | Yom Shishi (Sjätte dagen) יום שישי | Fredag |
| 7 | Yom Shabbat (Sabbatsdagen) יום שבת | Lördag |
Det judiska tidräkningen startar enligt tiden för Guds skapelse av Adam och Eva enligt Guds Ord. Dagens Datum och År är: {loadmoduleid 126}
Nytt år räknas från den första dagen i månaden Tishri, vilket sammanfaller med den bibliska högtiden Yom Teruah:
Rosh är ordet för huvud (se: 20. Reish- ר – Huvud – Först, Top, Början), eller början (som i ”I begynnelsen (Rosh) skapade….”). Ha-Shanah är Shanah i bestämd form, och är ordet för två, eller räkneordet ”andra”. Jämför andra veckodagen i tabellen ovan, som heter Sheini med Shanah (samma grundord).
Vanligen infaller Rosh Hashanah, första dagen i Tishri någon gång under September in den västerländska kalendern.
Alef är första bokstaven i det hebreiska alfabetet och betyder Oxe. Alef skrevs antikt med en symbol för ett oxhuvud:
Symboliskt betyder Alef (oxe) att dra, att leda, att vara först. Alef är också första bokstaven i alfabetet. Alef är sammansatt av El +Pey. El (oxe) betyder den starke, den som drar, leder och är först. På hebreiska är ordens funktion centralt, och därför är ordet El som betyder styrka, leda, och vara först också ordet för gud. El tillsammans med Pey (Fey), som betyder ansikte, är oxens ansikte, oxens huvud, som antika tecknet Alef illustrerar.
Vid tiden för Abraham (ca 1800-f.kr) och framtill tiden i Egypten skrevs Alef som ett oxhuvud. Efter tiden i Egypten och runt tiden för Kung David hade Alef förändrats och skrevs förenklat med tre streck:
När det Israeliska folket blev bortförda till Babylon på 5-600-talet F.Kr anpassade man tecknen till de Arameiska tecknen:
Detta skrivsätt tog man tillbaka till Israel när man återvände.Folket som varit kvar i landet och folken runt omkring Israel fortsatte med de antika skrivsättet. Arkeologiska fynd visar att Moabiterna (Nordvästra Jordanien), Samarierna(Norr om Jerusalem) och Fenicierna (Libanon) använde snarlika alfabet. Vid tiden för Jesus användes båda sätten att skriva. Det arameiska sättet att skriva blev dock den still som tog överhanden och är snarlik den stil som används än idag.
Västerländska lilla a och stora A har stora likheter med Alef. Vrider vi tecknet som användes vid tiden för Kung David 90 grader medsols får vi Stora A. Lilla a och grekiska bokstaven Alfa α har både likheter i utseende och namn med det antika symbolen Alef som illustreras med ett oxhuvud.
Alef är nummeriskt siffran 1
Referens:
https://www.ancient-hebrew.org/alphabet/index.htm
Beit är andra bokstaven i det hebreiska alfabetet.
Beit betyder hus och skrevs antikt med en symbol för layouten for för ett nomadtält(uppifrån):
Nomadtältet hade en ingång och en avdelare för män och kvinnor. Ordet Beit känns igen från ordet Betel, Beit-El, som betyder Guds Hus, och Betlehem, Beit-Lechem, Brödets Hus. Lechem är ordet för Bröd och El betyder gud.
Ordet för Hus, Beit symboliserar insida, inne, i. Bibelns första ord är ”I begynnelsen skapade Gud….” och börjar med bokstaven Beit, B-Reshit, dvs. I begynnelsen, där Reshit är en början, först….
Vid tiden för Abraham (ca 1800-f.kr) och framtill tiden i Egypten var tecknet för Beit något förändrat Efter tiden i Egypten runt tiden vid Kung David hade Beit förändrats och skrevs mer som ett uppochnervänt lilla B. De två första bokstäverna på hebreiska bildar Alef-Beit, likt det grekiska Alfa-Beta, som bildar ordet Alfabet.
Se arkeologiskt fynd (Davids Stad i Jerusalem): Fynd : 2600 år. Ett sigill ägt av Netan Melek ifrån 2:a Konungeboken
Se arkeologiskt fynd (Davids Stad i Jerusalem): 3000 år gammal “beka” tempelvikt hittad!
När det Israeliska folket blev bortförda till Babylon på 5-600-talet F.Kr anpassade man tecknen till Arameiska tecken.
Detta skrivsätt tog man tillbaka till Israel medan folket som varit kvar i landet och folken runt om kring, fortfarande skrev med de antika tecknen. Arkeologiska fynd visar att Moabiterna (Nordvästra Jordanien), Samarierna(Nord om Jerusalem) och Fenicierna (Libanon) använde ett snarlikt alfabet. Vid tiden för Jesus användes båda sätten att skriva. Det arameiska sättet att skriva blev den still som tog överhanden och är snarlik den stil som används än idag.
Beit är nummeriskt siffran 2
Referens:
https://www.ancient-hebrew.org/alphabet/index.htm
