Mem är trettonde bokstaven i det hebreiska alfabetet.
Mem betyder Vatten och symbolen liknade antikt rörligt vatten. Levande vatten kan symbolisera strömmar, strömmar i kaos, mycket flödande vatten kan vara kraftfullt och mäktigt, levande vatten kan även symbolisera blod, vätskan i kroppen som strömmar fram.
Vid tiden för Abraham (ca 1800-f.kr) och framåt skrevs tecknet likt ovan. Efter tiden i Egypten och runt tiden för Kung David hade Mem förändrats något:
Till höger är en bild på ”Seal of Shema”, daterat ca 788 BCE (cojs.org). Tecknet för Mem ( i Shema) syns tydligt över lejonets man.
Se arkeologiskt fynd (Davids Stad i Jerusalem): Fynd : 2600 år. Ett sigill ägt av Netan Melek ifrån 2:a Konungeboken
När det Israeliska folket blev bortförda till Babylon på 5-600-talet F.Kr anpassade man tecknen till Arameiska tecken. Tecknet för Mem förändrades märkbart:
Det nya skrivsättet tog man tillbaka till Israel medan folket som varit kvar i landet och folken runt om kring Israel, fortfarande skrev med de antika tecknen. Arkeologiska fynd visar att Moabiterna (Nordvästra Jordanien), Samarierna(Nord om Jerusalem) och Fenicierna (Libanon) använde ett snarlikt alfabet. Vid tiden för Jesus användes båda sätten att skriva. Det arameiska sättet att skriva blev den still som tog överhanden och är snarlik den stil som används än idag.
Svenska bokstaven M m har likheter med den antika symbolen. Även de grekiska symbolerna för My Μ μ har vissa likheter med Mem.
Numeriskt
Mem är nummeriskt siffran 40
Referens:
https://www.ancient-hebrew.org/alphabet/index.htm
Noon betyder Säd, och symbolen för noon var ett sädeskorn. Säd kan symbolisera nästa generation, nästa skörd, nästa generation, en arvinge, fortsatt liv, kontinuitet. Noon kan betyda son, eller både son och dotter.
Samesh betyder Stöd, Vissa källor hävdar att det betyder tagg, sköld. Ett stöd håller upp och ger support för något bakom eller under. En tagg eller sköld försvarar och bevarar det som är underliggande, bakom. Hebreiska tänkande fokuserar mer på funktion än utseende, och funktionellt kan ett stöd och en tagg ha liknande funktion, att skydda och bevara det som är under:
Pey betyder mun. Med munnen talar vi, munnen som vi öppnar och stänger, vi blåser och vinden som blåser splittrar, sprider föremål. Hebreiska fokuserar på funktion och munnens ord kan bildligt splittra och ”blåsa” i olika riktningar. Munnens ord kan både öppna och stänga relationer mellan människor. Symbolen för Pey var en mun
Tzade (Tzadik) är artonde bokstaven i det hebreiska alfabetet.
Kof är nittonde bokstaven i det hebreiska alfabetet.
Reish betyder Huvud på hebreiska och den antika symbolen illustrerade ett huvud. Hebreiska språket fokuserar på funktionen av ett objekt och ett huvuds funktion är att styra, leda. Huvudet leder och är toppen och början.
Sheen betyder tänder. Det antika tecknet för Sheen var två framtänder. Tänder kan symbolisera att tugga, pressa, att äta eller att konsumera, förstöra. Tänder kan symbolisera något skarpt. Då det var två tänder kunde symbolen vid tillfällen även representera, ett par eller två.
Tav är tjugoandra och sista bokstaven i det hebreiska alfabetet.
