Meny Stäng

Hur gammal är den äldsta hebreiska bibelkopian?

Hur gammal är den äldsta hebreiska bibelkopian?

Vilken är då den äldsta bibelskriften? Det är en komplicerad fråga, enligt artikel Biblical Archaeology Society. Döda havsrullarna är fragment av den äldsta hebreiska bibeltexterna, medan Aleppo Codex och Leningrad Codex är de äldsta fullständiga versionerna, skrivna av Masoreter under 900-talet respektive 1100-talet. Ashkar-Gilson- manuskriptet hamnar tidsmässigt mellan de tidiga dödahavsrullarna och de senare mer kompletta Aleppo Codex och Leningrad Codex

Dödahavsrullarna

Dödahavsrullarna upptäcktes av beduiner år 1947. Dödahavsrullarna består av 80.000 fragment som hittades i 11 grottor nära Döda havet på platsen Khirbet Qumran. Döda havsrullarna dateras mellan 250 f.Kr. och 68 e.Kr. och representerar den största samlingen av judisk litteratur från andra tempel perioden som någonsin upptäckts. Dödahavsrullarna innehåller två typer av dokument: fragment av bibeltexter och skrifter som beskriver tron och praxis. Tro och praxis nedskrivna av judar som bodde i den närliggande bosättningarna i Qumran.

Aleppo CodexAleppo Codex

Aleppo Codex var den äldsta kompletta hebreiska Bibeln som har överlevt till modern tid. Den sattes ihop av skriftlärda, så kallade Masoreter i Tiberias, i Israel omkring år 930e.Kr. Aleppo Codex anses av många vara den mest auktoritativa kopia som finns av den hebreiska bibeln. Aleppo Codex är dock inte längre fullständigt komplett, nära 200 sidor försvann mellan 1947 och 1957.

Leningrad Codex

Leningrad Codex är den nuvarande äldsta fullständiga hebreiska bibeln. Leningrad Codex dateras till år 1008 e.Kr. Leningrad Codex och sammanställdes av Samuel ben Jacob, på uppdrag av Mevorak ben Nathaniel i Kairo.

Ashkar-Gilson Manuskriptet

Ashkar-Gilson Manuskriptet köptes av Fuad Ashkar och Albert Gilson (därav namnet Ashkar-Gilson) från en antikvitetshandlare i Beirut, Libanon 1972 och donerade senare till Duke University i North Carolina. Baserat på kol-14-metoden och paleografisk analys dateras Ashkar-Gilson-manuskriptet till någon gång mellan 600-talet och 700-talet.

läs mer på Biblical History Daily

Foto:

Ashkar-Gilson-manuskriptet är ett manuskript från 600-700-talet.
 © Israel Museum, Jerusalem, Bild av Ardon Bar Hama.

Läs mer...

Bevis för Bethlehem – ca 2700 år gammalt

Bulla hittad med texten ”Betlehem” från första tempel perioden

Utgrävningar i Davids Stad har resulterat i upptäckten av en bulla med staden ”Betlehem” skrivet med antika hebreiska bokstäver. Detta är det äldsta beviset som utgör ett konkret bevis på förekomsten av staden Betlehem, som nämns i Bibeln. 
Bullan mäter ca. 15mm och hittades när man siktade jord från arkeologiska utgrävningar i huset över vattenbrunnen i Davids stad. En bulla är en bit lera som användes för att försegla ett dokument eller ett objekt. En bulla var en förseglingen med ett sigill från den person som skickade dokumentet eller objektet, och en obruten försegling var ett bevis på att dokumentet eller objektet inte öppnats av någon obehörig. Tre rader med forntida hebreiska bokstäver:

 

בשבעת  Bishvʽat (Enligt ed/avtal)

בת לים  Bat Lechem (Betlehem)

למלך   Lemelekh (Till Kungen)

 
Detta verkar utgöra en sändning som skickades från Betlehem till kungen i Jerusalem. Bullan tillhör kategorien – skattebulla – som användes för att försegla skattetransporter som skickades till Juda kungarike och som användes i beskattningssystem i slutet av åttonde och sjunde århundradet f.Kr. Skatten betalades i form av silver eller jordbruksprodukter. Det här är första gången namnet Betlehem dyker upp utanför Bibeln, i en inskrift från första tempeltiden, vilket visar att Betlehem verkligen var en stad i kungariket Juda och möjligen också i tidigare perioder.
 
I Bibeln nämns Betlehem för första gången i versen:
”Så dog Rakel och blev begravd vid vägen till Efrata, det nuvarande Betlehem.”
1 Moseboken 35:19
 
Judas ättlingar bosatte sig där, bland dem Boas familj (Ruts bok). Betlehems storhet börjar med smörjelsen av Kung David, Jishajs son, som blev kung (1 Samuelsboken 16).
 
Läs mer...

Skapelseveckan

Skapelseveckan

Första kapitlet i bibeln beskriver skapelseveckan. Gud skapade världen på sex dagar. Intressant är att de tre första dagarna förbereder för de tre sista dagarna. De tre första dagarna speglar och reflekterar, de tre sista dagarna. 

Dag 1 till dag 3

De första tre dagarna förbereder för de nästföljande tre dagarna.

Dag 1 – Gud skiljer ljus från mörker

Om första dagen står det:

”Gud sa: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.” 
1 Moseboken 1:3-5

”Gud skilde ljuset från mörkret och skapar dag och natt på första dagen.

Dag 2 – Gud skiljer vatten från vatten, himmel från hav

Om andra dagen står det:

”Gud sade: ”I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten.” Och det blev så. Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.”
1 Moseboken 1:6-8

 På andra dagen skilde Gud alltså vatten från vatten, Gud skapar hav och himmel.

Dag 3 – Gud skiljer hav från land och skapar grönska, örter, frukter

Om Tredje Dagen står det:

”Gud sa: ”Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt.” Och det blev så. Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. Gud sade: ”Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden.” Och det blev så. Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.”
1 Moseboken 1:9-13

På tredje dagen torrlägger Gud land.  Gud skiljer havet från land och skapade olika träd, växter och fröbärande växter. Detta var de tre första dagarna.

Dag 4 till dag 6

På de följande tre dagarna fullföljer Gud skapelsen för de tre första dagarna. Här ser vi ”en reflektion” av de tre första dagarna.

Dag 4 – Gud skapar sol och måne som skiljer ljus från mörker

Om fjärde dagen står det:

”Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna. Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.”
1 Moseboken 1:14-19

Fjärde dagen speglar första dagen då gud skiljer ljus från mörker, och dag och natt skapas. Sol och måne skapas som separerar dagen från natten, och skiljer ljus från mörker.

Dag 5 – Gud fyller himmel och hav med fåglar och vattendjur

Om Femte Dagen står det:

”Gud skapade de stora havsdjuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet myllrar och vimlar av och alla olika arter av fåglar. Och Gud såg att det var gott. Gud välsignade dem och sade: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll sjöar och hav. Och på jorden skall fåglarna föröka sig.”  Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.”
1 Moseboken 1:21-23

Femte dagen speglar här andra dagen då Gud separerade vatten från vatten och himmel och hav bildades. Gud fyller himlen med fåglar och havet med fiskar och vattenlevande djur.

Dag 6 – Gud fyller med landdjur och människor – Fröbärande örter, Frukt ges som föda

Om Sjätte Dagen står det:

”Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott. Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.”
…..”Gud sade: ”Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.” Och det blev så. Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.”
1 Moseboken 1:25-26, 29-31

Sjätte dagen speglar här tredje dagen då land skapades, dagen då Gud torrlade land. På sjätte dagen skapades landdjur och människan. Allt skapat på de sex dagarna knyts ihop på sjätte dagen: Människan sätts att härska och förvalta över allt skapat från dag ett till dag sex. Örterna som skapades på tredje dagen ges åt djur och människor som föda.

Dag 7 –  Sabbat, Vilodag

Om Sjunde Dagen, som är sabbaten står det:

”Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort. Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag, ty på den dagen vilade Gud sedan han utfört sitt skapelseverk.
1 Moseboken 2:2-3

Sjunde dagen är alltså sabbatsdagen, eller vilodagen. Ordet Sabbat eller Shabbat relaterar till ordet Sheba som är ordet för siffran ”Sju”, som kommer av ordet shub, som betyder omvändelse. Sheba är också ordet för ”ed” eller ”förbund”.

Första dagen efter sabbaten anses vara början på något nytt, en ny början. Veckodagarna kan vi därmed sätta i en cirkel som ständigt återkommer och startar på nytt.

 

Läs mer...

Menorah – en skuggbild av Messias

 Menorah – Den sjuarmade ljusstaken

 

I Hebreerbrevet står det:

”Men vad de tjänar är en skuggbild av de himmelska tingen, så som det blev sagt av Gud till Mose då han skulle uppföra tältet: Se till att du gör allting efter den förebild som du har fått se på berget.”
Hebreerbrevet 8:1-5

Föremålen i förbundstältet, som senare skulle hamnade i templet i Jerusalem var skuggbilder av de himmelska tingen. Ett av dessa föremål var den sjuarmade ljusstaken (Menorah). Gud sa till Moses:

”Du skall göra ett lampställ (menôrâ) av rent guld. Det skall göras i hamrat arbete, både foten och stammen. Skålarna, kulorna och blommorna skall göras i ett stycke med lampstället. ”Sex armar skall gå ut från lampstället, tre på den ena sidan och tre på den andra…. Se till att du gör detta efter de förebilder som du har fått se på berget.”
Andra Moseboken 25:31-40

 

Den Sjuarmade Ljusstaken – En reflektion av Messias

Menorah, den sjuarmade ljusstaken har ett centralt ljus där de tre ljusarmarna på vardera sida stöttas av det centrala ljuset. I Wikipedia sammanfattas den sjuarmade ljusstakens symboliska innebörd, enligt judisk tradition:

“De sju lamporna hänvisar till grenarna av mänsklig kunskap, representerade av de sex lamporna som lutar inåt mot och symboliskt styrs av Guds ljus representerat av den centrala lampan. Menoran symboliserar också skapelsen på sju dagar, med mittljuset som representerar sabbaten.”
Menorah, Wikipedia (eng.)

Enligt judisk tradition hävdas alltså att mittljuset symboliserar: Ett: Sabbaten och Två: Guds ljus. Vi har detta i åtanken när vi undersöker vidare i Ordspråksboken där det står:

Ty budet(Mitzva) är en lampa (Niyr) och undervisningen (Torah) ett ljus (Or), och fostrande tillrättavisning är vägen till livet.
Ordspråksboken 6:23 (Hebreiska grundord inom parantes)

Minorah betyder lampställ ser vi i Andra Moseboken ovan. Niyr är ordet för ljushållare/lampa, Or betyder ljus. Or, Nior, MiNior (Minorah)  (Ljus, ljushållare, hållare för ljushållaren) bygger på samma rotord, or (ljus). Ljus och ljushållare relaterar alltså till ljuset.

Budet –Mitzvah– är samma ord som budord. Budordet är lampan enligt Ordspråksboken. Ordet Torah som ibland översätt lagen översätts i Ordspråksboken 6:23 med undervisning och undervisningen anges vara ett ljus eller ljuset. I psaltaren står det något liknande och bygger på samma ämne:

”Ditt ord är en lykta (Niyr) för min fot, ett ljus (Or) på min stig”.
Psaltaren 119:105

Guds Ord som är Torah är en lykta, ett ljus och visar vägen, likt en stig. Sju ljus (lyktor) är representerade i den sjuarmad ljusstaken, Menorah. I Nya Testamentet kan vi läsa att Jesus kopplar ljuset till sig själv när han säger:

”Sedan talade Jesus till dem och sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”
Johannes 8:12

Torah, undervisning och fostran är alltså ”vägen till livet” enligt Ordspråksboken. Jesus säger att han själv är ”vägen och livet”:

”Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet.””
Johannes 14:5-6

Johannes kopplar även ihop Jesus med både ”ordet” vilket är Torah och ”Ljuset” (Or):

”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
Johannes 1:1-8

Vi kan se hur Jesus kopplar till Ordet som är Torah. Vi ser även hur Jesus kopplar till Ljuset. Torah är ljuset och buden är lyktan.

Mittljuset i Ljusstaken – en tjänare

Mittljuset är det ljus som tänds först och kallas “shamash” (vilket är hebreiska för ”hjälpare” eller ”tjänare”). De sex andra ljusen vilar på mittljuset, det tjänande ljuset. Från mittljuset tänds sedan de andra ljusen från höger till vänster. Mittljuset fungerar alltså ljuskälla till de andra ljusen. Även här ser vi en koppling till Jesus som beskrivs som en tjänare i Filipperbrevet:

”Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss….”
Filipperbrevet 2:6-7

Vi har sett att den sjuarmade ljusstaken relaterar till eller speglar messias på ett antal olika sätt. Jesus speglas i mittljuset som är tjänaren, Mittljuset är Guds Ljus, Mittljuset är sabbaten. Ljuset är Torah, undervisningen, ordet, Ljuset är vägen, en stig osv…

Cirkulärt Mönster

Placerar vi ljusen i Menorah, i en cirkel kan vi sätta mittljuset enligt placering på ljusstaken men vi kan även numrera ljusen efter hur ljusen tänds. I ett cirkulärt förlopp tänds mittljuset först men även sist om vi addera flera tändningsmönster efter varandra….

Det centrala ljuset som är Guds ljus, kopplas till Sabbaten, Guds vilodag och Shavout, pingsten, dagen för Guds Ord och Guds Ande. Allt speglar Jesus som är” tjänaren”, Ordet, undervisning och ljuset. De tre skuggbilderna visar Guds mönster och pekar direkt på Jesus Kristus och verkligheten i Guds försoningsplan med människan. Mönstret pekar på det som varit men även det som skall komma, det förberedande men även fullbordan.

Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, allhärskaren.
Uppenbarelseboken 1:8

Vi ser att “Guds ljus”, sabbaten, mittljuset, är representerat:

  • i början
  • i mitten och 
  • i slutet.

 Herren är allsmäktig, “Alfa och omega” , början och slutet och allt däremellan.

Shalom, Amen

 

Läs mer...

2. Guds Kalender – En Introduktion (Del 2 av 2)

Att Ställa klockan efter Guds klocka

Tankesätt har förändrats sedan biblisk tid. Att ställa klockan efter Guds Klocka är avgörande för att synkronisera oss med Guds försoningsplan. Det kan annars vara lätt att misstolka och missförstå Guds ord och i förlängningen, Guds karaktär. En viktig del av bibeln är dess kalender.  Nu ska vi titta närmare på det grundläggande bibliska dygnet, veckan, månaden, året och dess indelning. 

 

Detta är Guds Kalender –
En Introduktion (Del 2 av 2)

By Gilabrand at en.wikipedia,Guds Högtider

Högtiderna som nämns i Moseböckerna benämns som Guds högtider: 

”Herren talade till Mose: Säg till israeliterna: Herrens högtider som ni skall utlysa som heliga sammankomster, mina högtider.”
3 Moseboken 23:1-2

Högtiderna är alltså herrens högtider men benämns ofta som judiska då det främst varit en judisk tradition att följa de Bibliska högtiderna. 

”Högtiderna är Guds Högtider” 

 

Miqrai Kodesh – Heliga Sammankomster

Högtiderna utropas i tredje Moseboken som heliga sammankomster. Heliga Sammankomster kommer av hebreiska ”Miqrai Kodesh”. Ordet Kodesh som översätts Helig betyder snarare att avskilja, att separera, att avskilja för ett specifikt ändamål. Ordet Miqra översätts sammankomst och är ett ord som betyder, att samla, att repetera, som ett genrep inför något som skall hända. 

Miqrai Kodesh är alltså något som Gud avskilt för genrep, som en Guds sammankomst med människan. Guds högtider är alltså genrep för något som skall komma. Vissa händelser har redan skett på högtiderna och högtiderna är därför även en påminnelse för något som varit. Högtiderna är kopplade till Guds försoningsplan för skapelsen, vilket gör Guds Kalender avgörande för vår förståelse för Guds tidstecknen.

Moed – Högtider

Ordet som översätts med högtid är Moed (מוֹעֵד) på hebreiska- och stavas med grundbokstäverna Mem(מ), Ayin (ע), och Dalet(ד):
(Notera att Moed även kan stavas med Vav adderat och adderar betydelsen ”och”, ”addera” i ordbilden):

 

Bokstaven Ayin (ע)

Bokstaven Ayin (ע) betyder öga, och skrevs antikt med en symbol för ett öga:


  
Ett öga kan symbolisera att se och förstå.

Läs mer om: 16. Ayin- ע – Öga – Att se, titta, förstå, veta

 

Bokstaven Dalet(ד)

Bokstaven Dalet betyder dörr och skrevs antikt som en symbol som likande en hängande tältdörr:

     

En dörr symboliserar en passage, en öppning, en dörr som leder in i något nytt.

Läs mer om: 4. Dalet – ד – Dörr, Passage, Öppning

 

Aed (עֵד)- Ett vittne

Tillsammans bildar Ayin och Dalet, ordbilden att se dörren, att se en öppning som leder till något nytt, ser en koppling mellan A och B. Ayin och Dalet bildar ordet: עֵד -aed som vanligen översätts vittne.

 

Bokstaven Mem(מ)

Bokstaven Mem(מ) betyder vatten, levande vatten. Den antika symbolen för bokstaven Mem(מ) var vattenvågor:

Strömmande vatten är livfullt, rör sig fram med kraft. Bokstaven mem framför ett ord ger liv till ordet. Mem som ett prefix betyder” ifrån”.

Ordbilden för Moed blir alltså “från att se dörren” ,”att leda till insikten till något nytt”, ”från ett vittne”. Högtiderna(plural, i beständ form), haMoeDim visar alltså nya insikter som leder till något nytt. 

 Läs mer om: 13. Mem- מ – Vatten- Levande Vatten, Kaos, Mäktig, Blod

Uttåget ur Egypten skedde på högtiden Pesach (påsken) precis som Jesu död på korset skedde på högtiden Pesach. Detta är exempel på avgörande händelser på Påsken för både kristendomen och Judendomen som vittnar om Guds utstakade försoningsplan.

Sabbat (Shabbat)- Vilodag och Högtider

Både sjunde dagen och högtiderna anses vara sabbater i bibeln och om Sabbaterna säger Gud:

Herren sade till Mose: Tala till israeliterna och säg: ”Mina sabbater måste ni hålla, ty sabbaten är ett tecken som förenar mig och er, genom alla släktled, för att ni skall veta att det är jag, Herren, som helgar er. Ni skall hålla sabbaten, den skall vara helig för er.
2 Moseboken 31:12-14

Sabbaterna, Guds Högtider, förenar alltså människan med Gud och pekar som ett tecken på att Gud är herre och är den som avskiljer oss, helgar oss.

Förändrad Kalender – idag ibland ett Missförstånd

I äldre svenska kalendrar är Söndagen första veckodagen (se bild till höger). Idag placerar vi måndagen som första veckodag. I romarriket på 300-talet, när kristendomen blev statsreligion i riket, tog man samtidigt aktivt avstånd till den judiska kalendern och judiska traditioner. Romarna förändrade medvetet helgdagarna och vilodagen flyttades från lördag till söndag samtidigt som kristendomen etablerades som religion. Kejsare Konstantin flyttade vilodagen i spåret av den ersättningsteologiska läran som drevs av kyrkan, där kyrkan ersatt det judiska folket som guds folk.
Alla högtider anpassades till den romerska kalendern, och forna avgudatraditioner förkristligades till högtider som vi firar idag.

Vi kan se i Daniel hur  Fursten som kopplas med Antikrist beskrivs vara den som ändrar högtider och lagar. Utan att dra några direkta slutsatser kan det vara intressant att se en viss koppling till versen nedan i Daniel:

 

”Han skall höja sin röst mot den Högste, fara hårt fram mot den Högstes heliga och vilja ändra på högtider och lagar”
Daniel 7:25 

(Notera: Detta är inte ett påstående om att en kommande Antikrist kopplar till Romarriket, EU, eller Europa. )


Ibland hörs predikas runt om i svenska kyrkor att den första församlingen i Apostlagärningarna började samlas på söndagen är orsak till söndagen som den nya vilodagen:

“…fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade en vecka. Dagen efter sabbaten hade vi samlats för att bryta bröd. Paulus, som skulle resa nästa dag, talade till bröderna, och han höll på ända till midnatt.
Apostlagärningarna 20:6-7

Vissa menar att dessa ”nykristna” i Apostlagärningarna startat en ny tradition med söndagsfirande, där söndagen ersatt lördagen som vilodag. Då Jesus uppstod på söndagen träffades man därmed på dagen efter sabbaten och bröt bröd. Dagen efter sabbaten är söndagen. Detta är givetvis lätt att missförstås om vi inte förstår den judiska traditionen. 

 

Vad står det i Apostlagärningarna 20:6?

 

Enligt den judiska traditionen avslutades sabbaten då precis som idag med Motza’ei Shabbat, som kan översättas ”att lämna sabbaten”, lämna tiden för vila och förbud av sysslor. Motza’ei Shabbat firas på kvällen när sabbaten avslutats, när solen gått ner, det vill säga, direkt efter sabbaten, vilket är dagen efter sabbaten. Vi kan se att det är denna tradition som vidhålls i Apostlagärningarna 20:6 och vi kan läsa att man samlades ända fram till midnatt. Lärjungarna och de ”nykristna” i Apostlagärningarna tycks vidhålla traditionen med Motza’ei Shabbat snarare än startat en ny tradition. Nu dock med en ny och utökad förståelse av skrifterna.

En ny början

Att fira åttonde dagen är inget främmande i judisk tradition. Åttonde dagen, anses vara början på något nytt och firas bland annat efter sju dagar av Lövhyddofesten, Shemini Atzeret, och sammanfaller med Simchat Torah, början av Torah läsningen. Rosh Chodesh, början på månaden, Rosh Hoshanah, är exempel på firande av förnyelse och början på något nytt och en ny tid.

I kommande avsnitt ska vi titta närmare på Guds högtider, och spegelbilder i Guds ord.

Läs mer...

Guds Högtider – Avskilda Genrep För Kommande Event

Guds Högtider – Heliga Sammankomster

Gud beskriver för Moses sju högtider som nedtecknades i Torah (Mosebökerna) och hur de skall firas. Högtiderna benämns som Guds högtider: 

”Herren talade till Mose: Säg till israeliterna: Herrens högtider som ni skall utlysa som heliga sammankomster, mina högtider.”
3 Moseboken 23:1-2

Högtiderna är alltså herrens högtider men benämns ofta som judiska då det är judisk tradition att följa dessa högtider. 

”Högtiderna är Guds Högtider” 

Miqrai Kodesh – Heliga Sammankomster

”Heliga Sammankomster” i 3 Moseboken 23:1-2 (ovan) kommer av hebreiskan: ”Miqrai Kodesh”. Ordet ”Kodesh” översätts Helig men betyder snarare att avskilja, att separera, att avskilja för ett specifikt ändamål. Ordet ”Miqra” översätts sammankomster och är ett ord som betyder, att samla, att repetera, som ett genrep inför något som skall hända. 

”Miqrai Kodesh” är alltså något som Gud avskilt för genrep, för Guds sammankomst med människan. Guds högtider är alltså genrep för något som skall komma, men då vissa händelser redan har skett på dessa högtider är de även en påminnelse för något som varit. Högtiderna är kopplade till Guds försoningsplan för skapelsen, vilket gör Guds Kalender avgörande för vår förståelse för Guds tidstecknen.

 ”Högtiderna är en påminnelse för något som varit och skall komma”

Moed – Högtider

Det hebreiska ordet Moed (מוֹעֵד) översätts högtid och stavas med bokstäverna Mem(מ), Ayin (ע), och Dalet(ד): 

Bokstaven Ayin (ע)

Bokstaven Ayin (ע) betyder öga, och skrevs antikt med en symbol för ett öga:


  
Ett öga kan symbolisera att se och förstå.

Läs mer om: 16. Ayin- ע – Öga – Att se, titta, förstå, veta

 

Bokstaven Dalet(ד)

Bokstaven Dalet betyder dörr och skrevs antikt som en symbol som likande en hängande tältdörr:

     

En dörr symboliserar en passage, en öppning, en dörr som leder in i något nytt.

Läs mer om: 4. Dalet – ד – Dörr, Passage, Öppning

 

Aed (עֵד)- Ett vittne

Tillsammans bildar bokstäverna Ayin och Dalet, ordbilden ”att Se Dörren”, att ”se en öppning som leder till något nytt”, ”att se en koppling mellan A och B”.

Ayin och Dalet bildar ordet: עֵד -aed översätts vanligen ”Vittne”.

 

Bokstaven Mem(מ)

Bokstaven Mem(מ) betyder vatten, levande vatten. Den antika symbolen för bokstaven Mem(מ) var vattenvågor:

Strömmande vatten är livfullt, och rör sig fram med kraft. Bokstaven mem framför ett ord ger liv till ordet. Mem som ett prefix betyder ”ifrån”.

Ordbilden för Moed blir alltså “från att se dörren” ,”att leda till insikten till något nytt”, ”från ett vittne”. Högtiderna, haMoeDim (Moed i plural och bestämd form) visar nya insikter som leder till något nytt. 

 Läs mer om: 13. Mem- מ – Vatten- Levande Vatten, Kaos, Mäktig, Blod

(Notera att Moed även kan stavas med ytterligare en bokstav: Vav och har betydelsen ”och”, ”addera” vilket inte påverkar ordbilden märkbart)

Högtiderna, HaMoeDim, är alltså avsedda för specifika avgörande händelser i Guds försoningsplan med människan. Ordbilden för Moed visar att Högtiderna ”vittnar” om signifikanta händelser som har skett och kommer att ske. Uttåget ur Egypten och Jesu död på korset och uppståndelse är exempel på avgörande händelser för både kristendomen och Judendomen som vittnar om Guds utstakade försoningsplan. Gud iscensatte dessa händelser med exakt precision på en av Guds Högtider, Pesach (Påsk).

 ”Högtiderna vittnar om Guds försoningsplan”

 

Högtiderna – Förenar människan med Gud

 

Högtiderna kallas sabbater och om Sabbaterna säger Gud:

Herren sade till Mose: Tala till israeliterna och säg: ”Mina sabbater måste ni hålla, ty sabbaten är ett tecken som förenar mig och er, genom alla släktled, för att ni skall veta att det är jag, Herren, som helgar er. Ni skall hålla sabbaten, den skall vara helig för er.
2 Moseboken 31:12-14

Sabbaterna, Guds Högtider,  förenar människan med Gud och pekar som ett tecken på att Gud är herre och är den som avskiljer oss, helgar oss. Exempelvis pekar påsken på Guds försoningsplan med människan där Jesus kristus offrade sitt liv ” för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv” (Johannes 3:16).

 Sju Högtider

Moseböckerna talar om sju högtider som är Guds högtider. Dessa är:

  1. Påsken – Pesach
  2. Det osyrade brödets högtid – Matza
  3. Förstlingsfrukten – Yom Reshit
  4. Veckohögtiden / Pingsten – Shavout
  5. Nyårshögtiden – Yom Teruach / Rosh Hashana
  6. Försoningsdagen – Yom Kippur
  7. Lövhyddohögtiden – Succot

 

Läs mer om : Månad – Enligt Bibeln

Läs mer...

8. Del 2 (av 2) Kärlek – Tro och Kärlek

Kärlek . Del 2 (av 2) i serien ”Tro och Kärlek”

Jesus uppmanar oss att ha tro på Gud och att älska Gud och våra medmänniskor. Men kan vi välja att tro, bara sådär? Och hur väljer vi att älska Gud och att älska andra människor? Eller, hur kan Jesus säga att vi ska älska våra “fiender”? 
Detta är en serie i två delar: ”Tro och Kärlek”. Detta är andra avsnittet och handlar om ”Kärlek”. Första delen, redan publicerad, handlar om ”Tro”.

Ahab (אהב)- Kärlek

Ahab (אהב) är ordet för kärlek på hebreiska. Ahab kommer av grundordet Hab (הב) – som stavas med bokstäverna Hey och Beit.

Bokstaven Hey (ה)

Bokstaven Hey skrevs antikt som en person med händerna i luften. En person med uppsträckta händer, som om han säger, titta här, wow, hallå, hej:

           (Antika varianter för tecknet  Hey)

Läs mer om: 5. Hey – ה – Hallå, Hej

Bokstaven Beit (ב)

Bokstaven Beit (ב) betyder hus eller tält och den antika symbolen för Beit (ב) var layouten för ett nomadtält uppifrån:

Läs mer om: 2. Beit – ב – Hus, Inne, i, insida

Beit betyder hus på hebreiska. Beit eller hus representera det inre och kan betyda familj. Familj i vidare bemärkelse kan vara tex Davids hus, och betyder ättlingar till kung David. Hus kan även representera inne, det inre, innebende.

Hab  (הב)

Hey och Beit tillsammans, Hab, formar ordbilden, titta på huset, se huset, ge uppmärksamhet till huset. att uppmärksamma det inre, någon i huset, eller att ge uppmärksamhet för någon i sitt inre, ditt hjärta. 

Ett besläktat ord till hab är Ya-habh som betyder att : ge en gåva, till någon. 

Yahabh stavas med bokstaven Yood (י)  adderat framför ordet hab:

Bokstaven Yood(י)

Bokstaven Yood(י) betyder hand och den antika symbolen för Yood illustrerades med en hand/arm:

Yood en hand på en arm symboliserar att arbeta, att utföra arbete, att bygga eller att producera.

Läs mer om: 10. Yood- י – Arm, Sluten Hand, Arbete, Kasta, Prisa

Ordbilden för Ya-habh blir då att Agera för att uppmärksamma huset, att uppmärksamma något eller någon i ditt inre:  Alltså att ge en gåva är att ge yttre uttryck för din inre känsla.

Ahab (Ahabh) – kärlek

Ahab som är ordet som översätts kärlek och stavas med bokstaven Alef (א) placerad framför ordet Hab: 

Bokstaven Alef (א)

Bokstaven Alef (א) är första bokstaven i det hebreiska alfabetet och betyder oxe. En oxe är stark och brukade användas som dragdjur för plogen och gick före, framför plogen. Antika symbolen för Alef var en illustration av ett oxhuvud:

Läs mer om: 1. Alef – א – Oxe, Stark, Leda, Först

 

Ordbilden av Ahab blir ”att sätta huset först”, eller ”att sätta den vi har i det inre först”. Ahab är alltså ordet som vanligen översätts kärlek och ordet för Kärlek är alltså kopplat till ett konkret agerande. Kärlek är att sörja för, att förse, att konkret se till andras behov utan att kräva något i gengäld, likt en gåva. Detta ser vi i Efesierbrevet där mannen uppmanas att älska sin hustru:

”på samma sätt är också mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv,  ty ingen har någonsin avskytt sin egen kropp, utan man ger den näring och sköter om den så som Kristus gör med kyrkan, vi är ju delarna som bildar hans kropp.”
Efesierbrevet 5:28-30

Här ser vi vad kärlek till sig själv är. Kärlek till sig själv är alltså att förse sig själv med mat, kläder och det man behöver. Kärlek till andra är detsamma; att förse andra med mat, kläder och nödvändigheter. När Jesus och en laglärd diskuterar kärlek till sin nästa tar Jesus upp liknelsen om Samarien:

”En laglärd som ville sätta honom på prov reste sig och sade: ”Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Jesus sade: ”Vad står det i lagen? Hur lyder orden?” Han svarade: ”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Jesus sade: ”Det är rätt. Gör det, så får du leva.” För att visa att han var rättfärdig sade mannen till Jesus: ”Och vem är min nästa?” På den frågan svarade Jesus: ”En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och blev överfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lät honom ligga där halvdöd. En präst råkade komma samma väg, och när han såg mannen vek han åt sidan och gick förbi. På samma sätt med en levit som kom till platsen; när han såg honom vek han åt sidan och gick förbi. Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: ’Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala dig på återvägen.’ Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?” Han svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus: ”Gå du och gör som han!”
Lukas 10:25-37

Kärlek till sin nästa visar Samarien genom handling, där han tog hand om den sårade och såg till mannens välbefinnande, hans behov.

Älska dina fiender

Jesus tar detta än längre, han säger att vi skall inte bara älska våra medmänniskor utan även våra fiender:

Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er, då blir ni er himmelske faders söner.
Matteus 5:43-45

Att älska våra fiender kan vara mycket svårare och närmast omöjligt om kärlek enbart är en känsla. Genom att göra valet att handla, att agera, så tar vi fokus från vårt eget ego, från oss själva. Vi gör ett val att sätta andra i fokus och glömma vårt eget ego. Enligt Jesus vilar hela lagen på att sätta Gud och våra medmänniskor i fokus:

”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.”
Matteus 22:37-40

Välj livet – Kärleken till Gud

Att älska Gud och människor innebär alltså att följa guds undervisning. Att inte stjäla, att inte ljuga och så vidare, är handlingar för våra medmänniskor och är alltså grunden till biblisk kärlek. Att ge av sig själv när det är jobbigt, är ett viljebeslut men kan rädda en relation. Att älska sin fiende, genom att välja att agera kan upprätta vänner och ge frid, shalom, frid i relationen. Ordspråksbokens följande vers visar hur vi älskar fienden genom att agera:

”Är din fiende hungrig, ge honom bröd, är han törstig, ge honom vatten. Då samlar du glödande kol på hans huvud och Herren skall ge dig din lön.” 
Ordspråksboken 25:21-22

Gud säger till Moses att välja det som ger liv, älska Herren och följ honom:

”Jag tar i dag himmel och jord till vittnen på att jag har ställt dig inför liv och död, välsignelse och förbannelse. Du skall välja livet, så att du och dina efterkommande får leva. Du skall älska Herren, din Gud, lyssna till honom och hålla dig till honom, ty detta ger dig liv, och du får leva länge i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder Abraham, Isak och Jakob.”
Femte Moseboken 30:19-20

Gud säger alltså till Moses att välja livet, och göra valet att “älska” Gud genom att följa honom. 
I dagens samhället låter vi känslan styra vårt agerande, där kärleken är en känsla som styr handlandet. Man hör att du skall ”älska dig själv först”,  ”vi har vuxit ifrån varandra”…osv. Det bibelhebreiska tankesättet innebär istället att sätta handlandet och agerandet före känslan…. Skulle vi kunna rädda relationer om vi började se kärlek från det bibelhebreiska perspektivet där känslan av kärlek kommer av agerandet och inte tvärtom? Att agera av ”biblisk” kärlek ger i sin tur en känsla av kärlek för både våra medmänniskor och för vår Gud. I Matteus 22 upprepar Jesus de viktigaste buden:

”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.”
Matteus 22:37-40

Jesus säger alltså att all undervisning i Guds ord , alla buden, allt agerande i Bibeln handlar om att älska sin nästa, och att älska herren Gud. I brevet till Korintierna beskriver Paulus kärleken:

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig
1 Korinthierbrevet 13:4-8

 

Sammanfattning: ”Tro och Kärlek”

Både tro, och kärlek är konkreta begrepp i det bibelhebreiska tänkandet. Tro är något som kommer av agerande och erfaranhet. Biblisk Kärlek förflyttar fokus från eget egoistiskt perspektiv till herren vår GUD och våra medmänniskor: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta” och ”Du skall älska din nästa som dig själv”.Däri ligger hela evangeliet och Guds Ord.

Läs mer...

2800 år gammalt sigill tillhörande profeten Jesaja hittat!

2800 år gammalt sigill tillhörande profeten Jesaja hittat!

Profeten Jesaja kan ha satt sitt sigillmärke 800-talet f.Kr. vilket upptäckts i resterna av första templet nära Jerusalems tempelberg, enligt hebreiska universitets arkeolog Dr Eilat Mazar . Mazars team avslöjade den lilla bullan, eller sigillmärket, under nya utgrävningar vid Ophel, som ligger vid foten av den södra muren av Tempelberget i Jerusalem.

Den ovala bullan är dock inte intakt. På dess läsbara del finns en inskription med hebreiska bokstäver ifrån första tempelperioden som stavar ut namnet l’Yesha’yah [u] (tillhör Jesaja). På raden nedanför finns det ofullständiga ordet nvy , som förmodligen stavar ut ”profet”. ”Eftersom bullan har skadats något i slutet av ordet nvy är det inte känt om det ursprungligen slutade med den hebreiska bokstaven Alef , vilket skulle ha resulterat i det hebreiska ordet för ”profet” och skulle definitivt ha identifierat förseglingen som profeten Jesajas underskrift, sade Mazar.

Profeten Jesaja är en av de främsta profeterna i Gamla Testamentet och är namnet på den bok i som handlar om profeten. Jesaja är en bok i judendomens Neviim (”profeterna”, plural) och kristendomens Gamla Testamente som traditionellt tillskrivits profeten Jesaja, verksam från cirka 740 till 700 f.Kr.

Nya arkeologiska fynd som ständigt hittas bevisar Bibelns historiska autenticitet. 

läs mer: https://watchjerusalem.co.il/955-isaiah-bulla

Läs mer...