Meny Stäng

8. Pingstdagen – ”Shavuot” (Del 2 av 2)

Detta är ”8. Pingstdagen – ”Shavuot” (Del 2 av 2)”

Se även del 1: 7. Pingstdagen – ”Shavuot” (Del 1 av 2)

Moses på Sinais Berg likt Pingstdagen

Midrash är en judisk skrift nedtecknad på 200-talet som innehåller en muntlig tradition och ansågs vara ett komplement till Torah. Midrash innehåll var välkänt och undervisades muntligt i synagogor vid Jesu tid. Enligt Midrash mullrade Guds röst som 70 tungor, 70 språk, på Sinais Berg inför Moses och folket. Detta skedde på dagen för Shavuot, pingstdagen. Enligt Judisk tradition representerar siffran 70, 70 nationer. Detta är de 70 folk som nämns i Första Moseboken. Dessa 70 nationer symboliserar världens nationer, världens folk och alla världens människor. I Apostlagärningarna, när folket från världens alla nationer samlats i Jerusalem och hör alla språk talas på pingstdagen, påminner detta om hur Gud talade till det utvalda folket på Sinais Berg många år tidigare till Moses och folket på Sinais Beg, enligt Midrash:

”När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: ”Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen,

(mer…)
Läs mer...

7. Pingstdagen – ”Shavuot” (Del 1 av 2)

7. Pingstdagen – ”Shavuot” (Del 1 av 2)

Öknen – Uttåget ur Egypten – 

Guds Utvalda Folk, Israels folk, lämnade Egyptens slaveri och avgudadyrkan i Egypten på påsken. Man lämnade Egypten för friheten, i förlitan på Gud. Men vad ska man nu tro på, vad ska man följa, på vad bygger man sin förståelse av vad som är rätt och fel? Man följer nu Gud, en sand pelare på dagen, en eldstod om natten, men vad följer man i sinnet, hur rotar man Guds relationen utan att falla tillbaka till gamla mönster och avgudar? Jesus talar om betydelsen av att vara rotad i Guds Ord i liknelsen om sådden:

”Var gång någon hör ordet om riket utan att förstå, kommer den Onde och snappar bort det som har blivit sått i hans hjärta. Det är sådden på vägkanten. Sådden på de steniga ställena, det är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktig; blir det lidande och förföljelse för ordets skull kommer han genast på fall. Sådden bland tistlarna, det är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväver ordet, så att han inte bär frukt. Men sådden i den goda jorden, det är den som hör ordet och förstår, och han bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.”
Matteus 13:18-23

 

Ordet ”shavuot”

Shavuot är ordet Sheba i plural. Sheba betyder ”Sju”, men är även ordet för ”Ed” eller förbund. Shavuot i plural syftar till 7 i plural, 7 veckor, sju gånger 7 dagar. 

Shavuot infaller dagen efter sju gånger sju dagar efter påsk. Det vill säga, dagen efter 49 dagar efter Påsk, den 50:e dagen. Därav ”Pentecost” på engelska och ”Pingst” på svenska som kommer av det grekiska ordet Πεντηκοστή (Pentēkostē) som betyder den ”femtionde”.  

Ordet Sheba, kommer av rotordet Shub.  Shub betyder omvändelse.

Läs mer om:  Shub – Omvändelse, Att förstöra Huset

Läs mer om: ”Samband mellan omvändelse, siffran 7, en ed, Sabbat”

Sheba är ordet shub med bokstaven ”Ayin” adderat. Ordet Ayin betyder ”öga”, vilket symboliserar att se.

Läs mer om : 16. Ayin- ע – Öga – Att se, titta, förstå, veta

Sheba betyder alltså att ”se omvändelsen”, vilket är syftet med en ed. En ed från Gud utlovar något i framtiden som skall eller inte skall hända. Ett förbund med Gud är ett framtida löfte, vilket vi kan se verkligt redan i nuet.

När ett ord upprepas på hebreiska innebär det en förstärkning av ordets betydelse. Ordet Shavuot är alltså Sheba i plural, vilket innebär ”omvändelsens omvändelse”, en verklig omvändelse. Pingsten handlar därmed om hjärtats omvändelse från grunden i våra liv, där vi kommer se att ordet och anden verkar tillsammans.

Ödemarken Midbar

I 40 år vandrar folket i öknen,. Israels folk lämnar Egypten. Detta representeras av vårhögtiderna och Påsken, medan hösthögtiderna representerar ankomsten i det förlovade landet. Däremellan befinner sig folket i öknen, i vildmarken. Shavuot är högtiden som infaller mellan vårhögtiderna och hösthögtiderna. 

På högtiden Shavuot är då Moses får ”ordet” av Gud. Skriften eller Ordet som på hebreiska kallas Torah ( Moseböckerna) kallas ibland för ”lagen”. Så här står det:

”Jag förde dem ut ur Egypten och lät dem komma in i öknen. Jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina föreskrifter. Den män­niska som följer dem ska också leva genom dem. ”
Hesekiel 20:10-11

Torah på hebreiska betyder ”Undervisning”. Den som följer Torah, Guds Undervisning eller som det står här  ”Herrens stadgar” skall leva genom dem. I Guds Ord finns alltså Guds frihet som ger liv. Det Hebreiska Ordet för vildmark eller öken är Midbar. MiDBaR stavas med bokstäverna Mem, Dalet, Beit, och Reish. Ett besläktat till Midbar är ordet DaBaR, Dabar betyder ”Ord” på hebreiska. Dabar stavas med bokstäverna Dalet, Beit, Reish. Mem framför ett ord uttrycker ”från” likt ett prefix. Mem framför Dabar bildar ordet MiDBaR och betyder därmed ”Där ordet gavs” och Vildmark.

Läs mer om: Dabar- Ord – Dörren till Inre Huvudent

Räkna 49 Omer

Enligt traditionen, tar man i 49 dagar, eller sju veckor från Påsk (Pesach) till Pingstdagen (Shavuot), en förstlingskärve till prästen i templet som lyfter upp den som ett offer. Jesus liknade flera gånger Guds rike med skörden som växer till och mognar:

“Han svarade: ”Den som sår den goda säden är Människosonen, åkern är världen, den goda säden är rikets barn, och ogräset är det ondas barn.”
Matteus 13:37-38

 Under dessa  49 dagar(7 veckor), mognar veteskörden och när skörden mognat kommer säden falla av när skärven ristas i templet. Traditionen kommer av Tredje Moseboken:

”Sedan skall ni låta det gå sju fulla veckor från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram den kärve som lyfts upp till offer. Ni skall räkna femtio dagar till och med dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett matoffer av den nya skörden till Herren. Hemifrån skall ni ta med bröd att lyftas till offer, två stycken.” 
3 Moseboken 23:15-16

Veteskörden som mognar kan ses som en spegelbild av hur “Guds skörd” mognar och väcks till liv. 

”En enda människa av de två….”

De två bröden på Shavuot eller på Pingsten representerar det judiska folket och hedningar som kommer samman i en jäsande deg, de blir två syrade, jästa bröd. Jesus beskriver hur Guds rike växer till i form av syrat bröd:

Han använde också en annan liknelse: ”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.”
Matt 13:33

Himmel (”Hashemaim”) är ett av orden som ersatte Guds Namn Jehovah, vid Jesu tid. Himmelriket refererar till Guds rike som växer som ett jäst bröd. I Efesierbrevet beskrivs hur de två skördarna blir enade iett, där de två blir ett:

”Kom därför ihåg att ni som av födseln var hedningar och kallades oomskurna av dem som kallas omskurna, med den omskärelse som utförs på kroppen av människohand, kom ihåg att ni på den tiden var utan Kristus, utanför medborgarskapet i Israel, utan del i förbunden och deras löfte, utan hopp och utan Gud när ni levde i världen. Men nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod. Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred.”
Efesierbrevet 2:11-15

En enda människa, en kropp. Det Judiska folket, och hedningar, troende judar och kristna,  enas i en ”kropp” inför Gud. Jesus beskriver en växande flock, utöver förstlingsfrukten, utöver det judiska folket som tillsammans blir en:

 ”Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde.”
Johannes 10:16

Messianska Judar och icke judar, efterföljare av Jesus blir en enda hjord, de blir tillsammans ett. I Romarbrevet beskrivs hur olivträdet växer till med de inympade grenarna tillsammans med den naturliga roten och dess grenar, och de blir en:

 ”Om några av olivträdets grenar har brutits bort och du, som är en gren av en vildoliv, har ympats in i stället och får del av saven från det äkta trädets rot, så förhäv dig inte över de andra grenarna. Om du gör det skall du veta: det är inte du som bär roten utan roten som bär dig.”
Romarbrevet 11:17-18

Inympade vildoliver, troende som inte är födda judar, som kallas hedningar i bibeln blir en del av Guds rike tillsammans med det äkta olivträdet, de som återstår av troende Judar. De två bröden blir ett. De två bröden lyftes upp på shavuot, pingsten i Templet.

Se även nästa avsnitt: 8. Pingstdagen – ”Shavuot” (Del 2 av 2)

 

Läs mer...

6. Vårhögtiderna – ”Förstlingsfrukten” (Del 3 av 3)

”Förstlingsfrukten” –  Del 3 av 3 i serien: Vårhögtiderna

 

Vårhögtiderna – Förstlingsfrukten

Vårhögtiderna är sammansatt av tre högtider:
• Påsk (Mars 2021) – 4. Vårhögtiderna – ”Påsk” (Del 1 av 3)
• Det Osyrade Brödets högtid  (April 2021) – 5. Vårhögtiderna – ”Det Osyrade Brödets Högtid” (Del 2 av 3)
• Förstlingsfrukten (Maj 2021) – 6. Vårhögtiderna – ”Förstlingsfrukten” (Del 3 av 3)

 

Förstlingsfrukten

Sista vårhögtiden , som kallas förstlingsfrukten infaller dagen efter Påskens Sabbat. Det är dagen då Jesus återuppstår efter 3 dagar och 3 nätter i dödsriket. På denna dag, över tusen år tidigare gick det utvalda folket, Israels folk genom röda havet. Dagen som också kallas första skörden och ska vi snart se hur denna dag kopplar samman med dopet. Allt detta vittnar om samma tid, samma dag. Dagen pekar på det nya livet i Guds frälsning. Början på vandringen genom öknen mot det förlovade landet. Människans frälsning genom Jesus Kristus startar med Jesu död och uppståndelse. Guds försoningsplan med människan startar med ”den första skörden”…

Förslingsfrukten och uppståndelsedagen

Dagen efter sabbaten, dagen direkt efter påsken kallas förslingsfrukten, eller på hebreiska Yom HaBikkurim,(יום הביכורים), ”dagen för förstlingsfrukten,” eller Reshit Ha’Katzir (ראשית הקציר) ”den första skörden”. På dagen för förstlingsfrukten tar man enligt traditionen första kärven av skörden till prästen, den första frukten. I tredje Moseboken står det följande om dagen efter påskens sabbat:

”Säg till israeliterna: När ni kommer in i landet som jag skall ge er och bärgar grödan, skall ni bära den första kärven av er skörd till prästen, som skall lyfta upp den inför Herren för att ni skall behaga honom. Dagen efter sabbaten skall prästen lyfta upp kärven. Samma dag som kärven lyfts upp skall ni offra ett felfritt, årsgammalt lamm som brännoffer åt Herren.”
3 Moseboken 23:10-12

Första dagen efter påskens sabbat tar man första skördade kärven till prästen i templet.

 

 

Genom Röda Havet

 

När Israels  folk vandrat ut ur Egypten och farao jagar efter för att återigen stoppa dem från att lämna Egypten, då delar Gud röda havet och israels folk kan torrskodda gå igenom. Farao jagar efter och då kommer vattnet tillbaka och farao och hans hela här omkommer. Israels folk gick genom havet och då Farao omkom var nu israeliterna verkligen fria, då deras slavmästare var död. Israels folk var Guds utvalda folk -förslingsfrukten. Israels folk var den första skörden. Man gick genom döda havet på dagen, Yom HaBikkurim, dagen för förstlingsfrukten. 

Gud väljer ut det judiska folket och avskiljer dem från övriga folk, som en första kärva i ”skörden”, mänsklighetens skörd.

Ordet Kodesh som översätts helig betyder också avskild på hebreiska:

 ”Jag är Herren som förde er ut ur Egypten för att jag skulle vara er Gud. Ni skall vara heliga(kodesh), ty jag är helig(kodesh).”
3 Moseboken 11: 45

”Ni skall vara helgade(kodesh) åt mig, ty jag, Herren, är helig(kodesh), och jag har avskilt er från andra folk för att ni skall tillhöra mig.”
3 Moseboken 20:26

Ordet Heliga, kommer alltså av ordet Kodesh som betyder ”avskild för ett speciellt, specifikt ändamål”. Det judiska folket är utvalda och avskilda av Gud för ett specifikt ändamål. I Jakobs Brev talas om de tolv stammarna som är Israels folk som en första skörd, en första frukt:

”Enligt sitt beslut födde han oss till livet genom sanningens ord, för att vi skulle bli den första skörd han får från dem han har skapat.”
Jakobs brev 1:18

Det utvalda folket, Israels tolv stammar är alltså första frukten av vad som är Guds frälsningsplan, försoningsplan för mänskligheten, och för människan. Genom dem kan Gud forma, undervisa och rensa sin första skörd, beskära och låta den gro, växa till och sprida sig till ut i hela världen. Jesus sa:

”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.”
Matteus 13:33

Det utvalda folket, är första skörden, som Gud valt ut, degen som Gud bearbetar för att den skall växa genom Kristus och sprida sig över hela världen.

Uppståndelsen

På samma dag, Yom Rishon – Söndagen, första dagen efter sabbaten eller på dagen som kallas Yom HaBikkurim. Detta är dagen för första skörden och dagen då Jesus återuppstår. På tredje dagen i dödsriket och tre dagar efter Jesu korsfästelse återuppstår Jesus:

”Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev liggande som döda. Men ängeln sade till kvinnorna: ”Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, så som han sade.”
Matteus 28:1-5

 På förstlingsdagen återuppstår Jesus likt första skärvan av en skörd:

”Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa.”
Första Korintierbrevet 15:20-21

Direkt efter Jesu uppståndelse uppstod många fler rättfärdiga. Jesus drog med sig ett gäng av ”förslingsfrukten”. Vi ser att ett större antal rättfärdiga, guds människor, heliga, avskilda, uppstod direkt efter Jesu uppståndelse:

”Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, och gravarna öppnade sig. Många kroppar av avlidna heliga uppväcktes, och efter hans uppståndelse lämnade de sina gravar och gick in i den heliga staden och kunde ses av många.”
Matteus 27:51-53

”Första skörden” visade sig i Jerusalem efter Jesu uppståndelse på dagen för förslingsfrukten. Likt skärvan som skulle presenteras för prästerna, visade sig en stor mängd uppväckta frön döden för många människor i Jerusalem. Vidare kan vi se att likt första kärven skulle presenteras för prästen säger Jesus att han som förstlingsfrukt först skall presenteras för fadern:

 Jesus sade: ”Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.”
Johannes 20:17

Förstlingsfrukten – i våra liv

Den enskilda individen, du och jag, kan se ett liknande mönster i vårt möte med Gud och frälsning. Frälsningsplanen för mänskligheten, Guds försoningsplan med människan som grupp reflekterar sig i Guds frälsningsplan för oss enskilda individer. För oss individer innebär förstlingsfrukten, en ny människa, början på ett nytt liv:

”Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit.”
2 Kolosserbrevet 5:17

I Paulus brev till församlingen i Kollosia jämför Paulus dopet med hur det utvalda folket gick genom Röda havet:

”Jag vill att ni skall ha kunskap om detta, bröder: våra fäder hade alla molnet över sig och gick alla genom havet. Alla blev de döpta i molnet och i havet till gemenskap med Mose.”
1 Kolosserbrevet 10:1-2

Genom dopet, likt folket går genom röda havet och får nytt liv, frihet, får vi nytt liv genom dopet genom Jesu uppståndelse från det döda:

 ”Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han.”
Romarbrevet 6:4

Genom det utvalda folket, den första skörden, kan vi som inte från början var del av skörden bli ”inympade” i det växande himmelska ”olivträdet”, eller den växande ”degen”. Himmelriket eller Gudsrike kan därmed växa och sprida sig till alla världens människor som är villiga att ta emot frälsaren:

”Om förstlingsbrödet är heligt(kodesh), så är ock hela degen helig(kodesh); och om roten är helig (kodesh), så äro ock grenarna heliga (kodesh). Men om nu några av grenarna hava brutits bort, och du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot, så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten bär dig.”
Romarbrevet 11:16-18 

Grenar av det utvalda trädet har brutits bort, det vill säga, delar av Israels folk har fallit ifrån Guds väg. Roten består emellertid och vi som inte tillhör det äkta olivträdet och inte är del av det utvalda folket har blivit inympade genom vår tro på Jesus Kristus. Vi är som vilda olivträd inympade i det äkta olivträdet. Genom att förstå att vi inte tillhör roten förstår vi att vår begreppsbild, vår världsbild är skev och inte fullt grundad i ”Guds sanna rot” utan påverkad mer eller mindre av världens förvanskade världsbild. Därför bör vi inte förhäva oss över roten, den roten som är baserad på Guds sanningar. Sök därför förståelse i Guds rötter, de bibliska rötterna, som vi kan hitta i Guds ord och de judiska arvet. Allt för att växa i tro och för att inympningen ska ta sig och mångfaldigt växa till.

Genom ”inympningen” kan hela ”degen” bli genomsyrad. Allt för att Guds frälsningsplan, Guds räddningsplan för världen skall kunna fullbordas. I Kolosserbrevet sammanfattar Paulus innebörden av vårhögtiderna. Genom Jesus och avlägsnandet av kroppens synd (osyrat bröd) genom dopets begravning(påsk) och uppståndelse (Förstlingsfrukten), upprättas ett nytt liv:

”I honom har ni också blivit omskurna, men inte som människor gör det, utan genom att bli av med den syndiga kroppen — det är omskärelsen genom Kristus — när ni begravdes med honom i dopet. I dopet har ni också uppstått med honom genom tron på kraften hos Gud som uppväckte honom från de döda. Och ni, som var döda genom era överträdelser och ert oomskurna tillstånd, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus, i och med att han förlät oss alla våra överträdelser och drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Han har utplånat det genom att spika det på korset.”
Kolosserbrevet 2:11-14

Det utvalda folket, lämnar Egypten, man lämnar sina hem, man lämnar allt bakom sig och går genom röda havet, mot vildmarken. Israels folk lämnar slaveriet och avgudarna i Egypten mot friheten i vildmarken, helt i förlitan på Herren Gud. 
När vi överlämnar oss i Guds händer behöver vi likaså släppa taget om syndens slaveri, vårt ego, och kasta oss i Guds händer. Genom omvändelse och beslutet att följa Jesus Kristus har vi blivit friköpta från synden och vi följer en ny herre, en ny mästare, vilket är Jesus Kristus. Följande vers beskriver vårt nya arv men ger också en föraning om det som skall komma:

 ”Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller vissna och som väntar på er i himlen. Ty Guds makt beskyddar er genom tron fram till den frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden.”
1 Petrusbrev 1:3-6

 

Läs mer...

5. Vårhögtiderna – ”Det Osyrade Brödets Högtid” (Del 2 av 3)

”Det Osyrade Brödets Högtid” –  Del 2 av 3 i serien: Vårhögtiderna

Vårhögtiderna – Det Osyrade Brödets Högtid

Vårhögtiderna är sammansatt av tre högtider:
• Påsk (Mars 2021) – 4. Vårhögtiderna – ”Påsk” (Del 1 av 3)
• Det Osyrade Brödets högtid  (April 2021) – 5. Vårhögtiderna – ”Det Osyrade Brödets Högtid” (Del 2 av 3)
• Förstlingsfrukten (Maj 2021) – 6. Vårhögtiderna – ”Förstlingsfrukten” (Del 3 av 3)

Rensa från syrat bröd

Före påsken rensar man hemmet från jäst bröd / syrat bröd, enligt 2 Moseboken 12:15-16.

”I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen skall ni skaffa bort all surdeg ur era hus, ty var och en som äter något syrat bröd från den första till den sjunde dagen skall utstötas ur Israel. Den första dagen skall ni hålla en helig (kodesh) sammankomst, liksom också den sjunde dagen. Inget arbete får utföras under de dagarna, utom det som är nödvändigt för att alla skall få äta”
2 Moseboken 12:15-16

Dagarna före Det Osyrade Brödets Högtid rensade man sitt hem, sin boning från syrat bröd. Hela huset, alla köksluckor med mera. söks igenom. För att göra sökandet till en rolig tradition för familjen gömmer någon vuxen bröd i huset som barnen kan hitta. När någon hittar en brödbit tillkallas fadern i huset som kommer med en fjäder och sopar upp brödet på en träslev. Det jästa brödet viras in i en linneduk och förs ut ur huset och bränns. 

Jäst bröd eller syrat bröd symboliserar synd och orättfärdighet. Genom att rensa bort det syrade (gästa) brödet symboliserar det utrensandet av synden i var och ens liv.
I Kolosserbrevet står det:

”Rensa bort den gamla surdegen så att ni blir en ny deg. Ni är ju osyrade, för vårt påsklamm, Kristus, är slaktat. Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och fördärvets surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.”
1 Kolosserbrevet 5:7-8

Före Påsken var det tradition att rensa allt jäst bröd från huset. I en av Moseböckerna (Torah) står det att  ”Under sju dagar får ingen surdeg finnas någonstans i ditt land” (Femte Moseboken 16:4). När Jesus kommer in i Jerusalem strax före påsken och närmar sig templet, rensar han faderns hus, templet, Guds hus, från orättfärdighet och synd. Likt traditionen rensar Jesus sitt och sin faders hus från ”jäst bröd” eller syrat bröd inför det osyrade brödets högtid. Så här står det:

”Jesus gick till templet och drev ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han sade till dem: ”Det står skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni gör det till ett rövarnäste.”
Matteus 21:12-13

Jesus rensar Guds Hus inför påsken enligt traditionen inför det osyrade brödets högtid. Det syrade brödet brändes därefter utanför huset enligt traditionen. Jesus som bar människors synder på sig, fördes ut utanför stadsporten likt det syrade brödet brändes utanför huset och likt syndoffers kroppar brändes utanför. I Hebreerbrevet står det:

Ty när översteprästen bär in offerdjurens blod i helgedomen som syndoffer bränns kropparna utanför lägret. Därför led också Jesus utanför stadsporten för att med sitt blod rena folket. 
Hebreerbrevet 13:11-12

Synden i form av syrat bröd rensades från huset och bars ut och brändes utanför. Det osyrade brödets högtid handlar alltså om att rena, att rensa från synd i våra liv. Enligt kolosserbrevet är människans kropp ett tempel:

”Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud? Ni tillhör inte er själva. Gud har köpt er och priset är betalt. Ära då Gud med er kropp.”
Första Kolosserbrevet 6:18

Påsken(Pesach), den 14:e Nissan, och Det Osyrade Brödets Högtid (Matza), med start den 15:e Nissan (firas i sju dagar) sammankopplar alltså rensandet av synden, genom hjärtats omvändelse och utrensande av synden i våra liv och Guds frälsning genom lammets blod och Jesus Kristus. Genom omvända hjärtan, omskurna hjärtan har vi blivit friköpta från syndens slaveri genom Jesu blod på korset, likt folket i Egypten friköptes av Gud genom lammets blod på dörrposten.

Högtiderna Påsk och Det Osyrade Brödet hänger samman! 

Jesu Tempel

Precis som människans kropp är ett tempel är Jesu kropp ett tempel enligt Johannes:

Jesus svarade: ”Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar.” Judarna sade: ”I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du skall låta det uppstå igen på tre dagar!” Men det tempel han talade om var hans kropp.
Johannes 2:19-21

I profeten Hezekiels bok från Gamla Testamentet står det att, utan omvändelse kan vi inte komma in i Guds Hus, Guds Tempel. Detta gällde både Israels folk, juden men även främlingen i landet. Vi skall alltså inte ta med ”syrat bröd” in i templet. Syrat bröd representerar synden och synden lämnar vi utanför Guds Tempel:

”Så säger Herren Gud: Ingen främling med oomskuret hjärta och kön får komma in i min helgedom. Detta gäller alla främlingar som finns bland israeliterna.”
Hezekiel 44:9

Det krävs ”ett omskuret hjärta, ett omvänt hjärta” för att få tillträde till Guds Hus, Guds Tempel. För att följa Jesus, som beskrivs som ett tempel, krävs alltså en omvändelse, ett omvänt hjärta…

Omskärelsen

 Omskärelsen i gamla testamentet, den fysisk omskärelsen kopplar profeten Hezekiel till hjärtats omskärelse eller hjärtats omvändelse:

 ”Så säger Herren Gud: Israeliter, nu är det nog med vidriga gärningar! Ni förde hit främlingar med oomskuret hjärta och oomskuret kön och lät dem vara i min helgedom och vanhelga den, samtidigt som ni frambar min föda, fett och blod. 
Hezekiel 44:6-7

Att försöka trotsa Gud och tro att omvändelse inte behövs för Guds Tempel säger Gud vara en ”vidrig handling”. Påsken kopplar till ett omvänt hjärta, rensat från synd genom blodets beskydd, och utrensandet av ”syrat bröd”. Utan omskärelsen, alltså utan ett omvänt hjärta, och ”utrensandet av syrat bröd” kunde man inte delta i påsken:

 ”Om någon invandrare som bor hos dig vill fira påsk till Herrens ära måste alla manliga medlemmar av hans familj omskäras. Sedan kan han delta i högtiden, och då skall han räknas som en infödd. Men ingen oomskuren får äta av påskoffret. Samma lag skall gälla för den infödde och för invandraren.”
2 Moseboken 12:48-49

Israelit eller främling, Jude eller Grek, samma regler gäller. Genom omvändelse, genom att tro på Herren, genom att vi vänder om till Gud kan vi komma in i Jesu tempel, Guds hus, vilket är Kristus. Utrensandet av det osyrade brödet, vilket är utrensandet av orättfärdigheter i våra liv, genom ett omskuret hjärta leder till frälsning genom tron på Herren Jesus Kristus. Omvändelsen och det omskurna hjärtat möjliggör friköpandet från syndens slaveri genom Jesu död på korset. Det handlar inte om lagiskhet, inte om en bedrift eller prestation. Det handlar om att lämna synden, lämna vår stolthet och vår själviskhet och att överlämna sig till Jesus, och att välja att följa honom som redan betalat priset för vår frihet. Omskärelsen i gamla testamentet är en handling till för att peka på hjärtats omvändelse. Ett tecken som pekar på din och min omvändelse. Utan omskärelse av hjärtat är inte fysisk omskärelse meningsfull står det i Romarbrevet:

 ”Omskärelse är till nytta om du lever efter lagen. Men överträder du lagen är du trots omskärelsen på nytt en oomskuren. Om nu en oomskuren följer lagens bud, skall inte han få räknas som omskuren? Då kommer han som till kroppen är oomskuren men fullgör lagen att döma dig som överträder lagen fast du har skriftens bokstav och omskärelsen. Ty jude är man inte till det yttre, och omskärelsen är inte det som syns utanpå kroppen. Jude är man i sitt inre, och omskuren är den som är det i sitt hjärta, i ande och inte efter bokstaven. Han får sitt beröm av Gud, inte av människor.
Romarbrevet 2:25-29

Omskärelsen handlar om hjärtats och andens omvändelse och det handlar om att vända synden ryggen. I Markus evangelium talar Jesus om behovet av omvändelse:

”När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och sade: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.””
Mar 1:14-15

Genom våra omskurna hjärtan, genom att välja Jesu väg, så har Jesu död på korset kunnat utplåna skulden, som synden innebar. Blodet på dörrposten räddade varje människa i varje respektive hus i Egypten avsett den individens bakgrund, historia eller tidigare liv. Allt man behövde göra vara att tro på Guds ord genom Moses och lyssna till Guds enkla instruktion: att ”stryka blodet på dörrposten”. Påsken, offerlammet och blodet på dörrposten var Guds friköpande av Israels folk i Egypten, likt Jesu offer på korset, är ett friköpande av människans synd för de som vill ta emot gåvan, genom omvändelse, genom ett omskuret hjärta.  

Vi behöver Jesus för en sann omvändelse och ett friköpande:

”Och ni, som var döda genom era överträdelser och ert oomskurna tillstånd, er har Gud gjort levande tillsammans med Kristus, i och med att han förlät oss alla våra överträdelser och drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Han har utplånat det genom att spika det på korset.”
Kolloserbrevet 2:13-14

Pesach (Påsken) utgör en start på uttåget ur Egypten. Påsken initierar en befrielse från slaveriet i Egypten likt Jesu död och uppståndelse på påsken initierar en befrielsen från syndens slaveri i var och en människas liv. Det förlovade och utlovade landet, som flödar av mjölk och honung väntade det utvalda folket likt Himmelriket och evigheten väntar de som väljer friheten i Kristus. Vandringen genom öknen hade precis börjat likt vårt nya liv börjar med frälsningen i Kristus. Resterande liv och resa har dock betydelse, likt de övriga högtiderna har betydelse och spelar roll för vår förståelse av vår utveckling som troelnde:

”Ni har lärt känna herren Kristus Jesus, lev då i honom, med rot och grund i honom, allt fastare i den tro som ni har undervisats i, och låt er tacksamhet överflöda.”
Kolloserbrevet 2:6-7

 

Läs mer...

4. Vårhögtiderna – ”Påsk” (Del 1 av 3)

”Påsk” –  Del 1 av 3 i serien: Vårhögtiderna

Vårhögtiderna – Påsken

Vårhögtiderna är sammansatt av tre högtider:
Vårhögtiderna är sammansatt av tre högtider:
• Påsk (Mars 2021) – 4. Vårhögtiderna – ”Påsk” (Del 1 av 3)
• Det Osyrade Brödets högtid  (April 2021) – 5. Vårhögtiderna – ”Det Osyrade Brödets Högtid” (Del 2 av 3)
• Förstlingsfrukten (Maj 2021) – 6. Vårhögtiderna – ”Förstlingsfrukten” (Del 3 av 3)

Påsken

Påsk eller Pesach har blivit det samlade namnet för alla dessa tre högtiderna. Påsken infaller den 14:e Nissan, mitten av månaden, då det alltid är fullmåne. Månaden Nissan är första månaden i den religiösa bibliska kalendern och den sjunde månaden i den civila bibliska kalendern. 

På den bibliska påsken slaktades ett lamm som en påminnelse om lammet som offrades kvällen innan det judiska folkets uttåg ur Egypten tillsammans med Moses. Gud lovade skona folket i Egypten för dem som strök lammets blod på dörrposten kvällen före dödsängeln skulle passera på natten. Dagen efter frisläpptes folket från Slaveriet i Egypten av Farao. På påsken startar Gud ett händelseförlopp som friköper och för Israels folk ut från slaveriet i Egypten.

Den 10:e Nissan

Enligt traditionen valde man ut ett felfritt offerlamm fyra dagar före påsk, den tionde Nissan. Det utvalda lammet undersöktes noga efter fel under kommande fyra dagar, fram till påsk:

 ”Säg till Israels menighet att varje familjefar den tionde i denna månad skall ta ett lamm eller en killing, ett djur för varje hushåll. ……..Djuret skall vara felfritt, årsgammalt och av hankön och tas från fåren eller från getterna. Ni skall spara det till den fjortonde dagen i denna månad”
Andra Moseboken 12:3,5-6

Den tionde Nissan är också dagen då Jesus rider in i Jerusalem på en åsna:

”Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: ”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung.”
Johannes 12:12

Man ropar från Psaltaren 118, Vers 25:

”Ana Jehovah, Hoshia Na aNa” (Fritt översatt: vi ber dig Gud, Fräls oss Nu, Rädda oss, snälla!)

Man säger ”Yehovah Hoshia” eller förkortat: ”Yeh-Hoshia”. Vilket betyder ”Jehova Räddar” eller ”Jehova Frälser”. Jehovah är namnet på Gud och ordet Hoshia betyder att rädda eller att frälsa. Namnet Josua (”Yo-Shua”), eller Jehoshua (”Yeh-hoshua”/”Yeh-hoshia”) bygger på samma betydelse. Namnet Jesus är en grekisk version av namnet Josua. Namnet Jesus betyder alltså Gud Frälser eller Jehovah Frälser.

Orden Na eller aNa betyder: ”låt det ske, snälla, jag ber”. Hoshia Na, har blivit ”Hosianna” på svenska. Om vi läser igen:

”Ana Jehovah, Hoshia Na aNa” så blir det: Ana Jehovah -”Snälla Yehovah/Gud” – Hoshia– ”rädda oss , fräls oss” – Na aNa – ”vi ber dig, snälla!” 

Samtidigt som folket säger Gud fräls oss, vädjar man till, namnet Jesus, Ye-Hoshua, namnet på han som rider in i Jerusalem på en åsna: ”Snälla Jeh-Hoshua (Jesus) Snälla, Vi ber dig!”. 

Folket fortsätter ropa från i vers 26: ”Baruch Haba Beshem Jehovah”. 
Vi knäböjer ”Baruck”- Baruch betyder nämligen knä och översätts vanligen med ”välsignar”. Vi knäböjer för, eller välsignar, honom som representerar Jehovah, eller Gud, som kommer (haba) i namnet (Beshem). Herrens namn- (Beshem Jehovah) Jehovahs namn.

Därefter står det att man ropade: ”Han som är Kung av Israel”. Ett annat sätt att säga ”Israels konung” ser vi i Matteus 21:9, där det står :

”Hosianna – Davids son!”
Matteus 21:9

David var den Kung som en gång enade Israel. Ifrån Davids ätt skall en evig konung komma, enligt profeterna. Ifrån en son till kung David skall Messias komma och regera för evigt, en evig Kung. Jesus (Jeshua) var ättling till Kung David, han var son till David. 

”Då Jesus undervisade i templet frågade han: ”Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son?”
Markus 12:35

Man vädjar till Jesus, som man likställer med den messias och den kung som skulle komma och fria folket för evigt. Psaltaren 118, hade av tradition repeterats under många, många år på de stora högtiderna. Med Jesus blev mycket av innebörden i Psaltaren 118 verklighet/uppfylld emellertid inte på det vis de flesta förväntade sig.

De tre stora högtiderna som Psaltaren 113-118 citerades var :

  1. Pesach – Påskhögtiden
  2. Shovout – Pingsten, och
  3. Succot – Lövhyddofesten

Korsfästelsedagen – Den 14:e Nissan – En torsdag (eller en onsdag) – inte en Fredag.

Vi kan se att Johannes Evangeliet refererar till Påsken som en av dessa stora högtider, ”en stor sabbat” kallar han den:

”Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten — det var en stor sabbat — bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort.”
Johannes 19:31

Denna stora sabbaten handlar alltså inte om vecko-sabbaten, lördagen, utan snarare första dagen i det osyrade brödets högtid under Påsk högtiden. Detta enligt Andra Moseboken där det står så här:

”I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen skall ni skaffa bort all surdeg ur era hus, ty var och en som äter något syrat bröd från den första till den sjunde dagen skall utstötas ur Israel. Den första dagen skall ni hålla en helig (kodesh) sammankomst, liksom också den sjunde dagen. Inget arbete får utföras under de dagarna, utom det som är nödvändigt för att alla skall få äta”
2 Moseboken 12:15-16

Första och sista dagen i Det Osyrade Brödets Högtid räknas som avskilda dagar, som Sabbater.

(Ordet Kodesh – som översätts ”helig” betyder snarare att avskilja, separera för ett speciellt, specifikt ändamål.)

Jesus korsfästes inte på fredagen före vecko-sabbaten utan dagen före en stor sabbat. 

Jesus talade flera gånger om att han skulle dö och uppstå igen efter 3 dagar. Bland annat kan vi läsa följande:

 ”Därefter började han undervisa dem och sade att Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och uppstå efter tre dagar.”
Markus 8:31

Jesus uppstår på dagen efter sabbat, på en söndag.  Jesus korsfästes därmed på en torsdag eller möjligen en onsdag beroende på hur man räkna. Orsaken att vi firar ”långfredagen” som Jesu korsfästelsedag beror troligen på att man inte förstått den Judiska kalendern när traditionen.

Se Sista del i serien: Vårhögtiderna – ”Förstlingsfrukten” (Del 3 av 3) 

Förvirrande ordval i Matteus (översättning)

Notera att Matteus talar om ”första dagen i det osyrade brödets högtid”. På den tiden angav man Påsk och Det Osyrade Brödets Högtid som en sammanhängande högtid och orden används här synonymt. Den 14:e Nissan var början på Påsk och men angavs denna dagen som första dagen på Det Osyrade Brödets Högtid. Rent teknisk var den 15:e Nissan ”första dagen i det osyrade brödets högtid”. Den 15:e Nissan var en ”stor Sabbat”, det vill säga den första dagen av de 7 Dagarna i ”Det Osyrade Brödets Högtid”. Följande dag (se nedan) den 13:e Nissan som på kvällen leder upp till den 14:e Nissan vid solnedgång, är första dagen i Påskhögtiden (Pesach):

Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?”  Han svarade: ”Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar.” Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
Matthew 26:17-19

Första dagen och sista dagen i det Osyrade Brödets Högtid är stora sabbater, och vilodagar. Denna dagen och nästföljande dag som är Jesu korsfästelsedag behandlas ej som sabbatsdagar. Förberedelsearbete skedde inte på en Sabbatsdag eller vilodag utan var förberedelse inför sabbaten. 

10:e till 14:e Nissan – ”Ett felfritt offerlamm”

Under de fyra dagarna fram till korsfästelsen går man hårt åt Jesus i Jerusalem med frågor och angrepp. När man arresterat Jesus intensifieras ”inspektionen” av Jesus ytterligare. Men inget fel hittas på Jesus. Man har alltså hittat ett felfritt ”offerlamm”:

”Sedan gick Pilatus ut igen och sade till judarna: ”Jag för ut honom till er för att ni skall förstå att jag inte finner honom skyldig till något.””
Johannes 19:4

I första Johannes brev står det:

”Ni vet att han har uppenbarat sig för att ta bort synderna och att någon synd inte finns hos honom.”
1 John 3:5

Jesus död på korset speglas i Lammet på dörrposten i Egypten. Likt blodet på dörrposten som beskyddade folket i Egypten ger Jesu blod på korset beskydd för oss människor. Men alla tre högtiderna, Påsk, Det Osyrade Brödets Högtid och Förstlingsfrukten hänger ihop med frälsningen genom Messias, Jesus Kristus…Missa inte följande 2 avsnitt i serien ”vårhögtiderna”.

Sen nästa del i serien : Vårhögtiderna – ”Det Osyrade Brödets Högtid” (Del 2 av 3) (Tillgänglig från den 1 April, 2021)

 

Läs mer...

3. Tre bibliska skuggbilder av Kristus

Skuggbilder reflekterar Messias

I Bibeln hittar vi mönster som reflekterar Kristus och Guds försoningsplan med människan. Vi tittar i detta avsnittet på tre skuggbilder med liknande mönster i Bibeln som tillsammans pekar på Messias, Jesus Kristus. Dessa skuggbilder:

  1. Skapelseveckan
  2. Guds Högtider
  3. Menorah – Den sjuarmade ljusstaken

Vissa delar av ”skuggan” och det profetiska i skuggbilden pekar på det som redan har uppfyllts medan andra delar av ”skuggan” väntar vi på och som skall komma.

 Skuggbilder

Vad innebär då dessa skuggbilder? Och vad har de för betydelse när vi läser Bibeln? I kolosserbrevet skriver Paulus:

”Låt därför ingen döma er för vad ni äter eller dricker eller hur ni iakttar högtider eller nymånar eller sabbater. Sådant är skuggan av det som skulle komma; själva kroppen är Kristus.
Kolosserbrevet 2:16-17

En skugga ger en bild, en reflektion av en “kropp” som avger skuggbilden. Paulus tycks mena att Högtiderna, kalendern och sabbaterna är som en skuggbild en reflektion av Kristus, en spegelbild av de event och händelser som berör Jesus kristus, det som varit, det som är och skall komma. Högtiderna och sabbaterna är alltså skuggbilder av den verkliga ”kroppen”, kroppen som är Jesus Kristus. 

Varför ska vi tala om skuggbilderna i gamla testamentet när vi har nya testamentet? När vi belyser ett föremål, en kropp, som ger en skugga, exempelvis, en gaffel så ger det en skuggbild av en gaffel. En sked å andra sidan ger en skuggbild av en sked. En sked ger självklart inte en skuggbild av en gaffel eller tvärtom. En skuggbild av Kristus ger med andra ord en reflektion som pekar på Kristus. Lägger vi samman flera skuggbilder ger det en klarare bild av den reflekterade kroppen, Jesus Kristus. Det ger en bild av honom som skulle komma, Jesus som nu har kommit men även av Jesus, messias som ska återkomma. Moseböckerna och övriga gamla testamentliga böcker är fyllda med dessa skuggbilder. Dessa skuggbilder är direkta reflektioner av Messias. Genom att addera skuggbilder och Guds mönster kan vi mer klarsynt ta till oss herrens hela försoningsplan genom Kristus och undvika misstolkningar. I Hebreerbrevet står det att skuggan är en reflektion av verkligheten:

”Med lagen nådde oss bara en skugga av det goda som skall komma, inte tingens egen gestalt. Därför förmår den aldrig genom de årligen upprepade offren göra dem som träder fram med dem fullkomliga för all framtid.”
Hebreerbrevet 10:1

Gud sa till Moses att upprätta skuggbilderna som en påminnelse om den kommande verkligheten och som en försäkran om att vi inte blir missledda när skuggbildernas verklighet inträffar. När Jesus säger “följ mig” behöver vi förstås veta vart Jesus är “på väg” för att följa honom.  Jesus går inte åt höger om skuggan rör sig åt vänster eller tvärtom. En skuggbild är en reflektion av verkligheten, som vittnar om den sanna kroppens verklighet. Profeterna i gamla testamentet vittnar om Kristus, likt en skugga som vittnar om kroppen som avger skuggan: 

”Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.”
Apostlagärningarna 10:43

Skuggbilderna pekar alltså både på det som varit och det som skall komma. 

Här följer tre separata skuggbilder som alla tre följer ett gemensamt mönster som belyses från tre separata riktningar. Dessa mönster reflekterar på olika sätt Guds försoningsplan med människan genom Jesus Kristus…

1. Skapelseveckan

Första kapitlet i bibeln beskriver skapelseveckan. Gud skapade världen på sex dagar. Vi ska se att de tre första dagarna förbereder för de tre sista dagarna. De tre första dagarna speglar och reflekterar, de tre sista dagarna. 

Dag 1 till dag 3

De första tre dagarna förbereder för de nästföljande tre dagarna.

Dag 1 – Gud skiljer ljus från mörker

Om första dagen står det:

”Gud sa: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.” 
1 Moseboken 1:3-5

”Gud skilde ljuset från mörkret och skapar dag och natt på första dagen.

Dag 2 – Gud skiljer vatten från vatten, himmel från hav

Om andra dagen står det:

”Gud sade: ”I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten.” Och det blev så. Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.”
1 Moseboken 1:6-8

 På andra dagen skilde Gud alltså vatten från vatten, Gud skapar hav och himmel.

Dag 3 – Gud skiljer hav från land och skapar grönska, örter, frukter

Om Tredje Dagen står det:

”Gud sa: ”Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt.” Och det blev så. Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. Gud sade: ”Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden.” Och det blev så. Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.”
1 Moseboken 1:9-13

På tredje dagen torrlägger Gud land.  Gud skiljer havet från land och skapade olika träd, växter och fröbärande växter. Detta var de tre första dagarna.

Dag 4 till dag 6

På de följande tre dagarna fullföljer Gud skapelsen för de tre första dagarna. Här ser vi ”en reflektion” av de tre första dagarna.

Dag 4 – Gud skapar sol och måne som skiljer ljus från mörker

Om fjärde dagen står det:

”Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna. Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.”
1 Moseboken 1:14-19

Fjärde dagen speglar första dagen då gud skiljer ljus från mörker, och dag och natt skapas. Sol och måne skapas som separerar dagen från natten, och skiljer ljus från mörker.

Dag 5 – Gud fyller himmel och hav med fåglar och vattendjur

Om Femte Dagen står det:

”Gud skapade de stora havsdjuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet myllrar och vimlar av och alla olika arter av fåglar. Och Gud såg att det var gott. Gud välsignade dem och sade: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll sjöar och hav. Och på jorden skall fåglarna föröka sig.”  Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.”
1 Moseboken 1:21-23

Femte dagen speglar här andra dagen då Gud separerade vatten från vatten och himmel och hav bildades. Gud fyller himlen med fåglar och havet med fiskar och vattenlevande djur.

Dag 6 – Gud fyller med landdjur och människor – Fröbärande örter, Frukt ges som föda

Om Sjätte Dagen står det:

”Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott. Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.”
…..”Gud sade: ”Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.” Och det blev så. Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.”
1 Moseboken 1:25-26, 29-31

Sjätte dagen speglar här tredje dagen då land skapades, dagen då Gud torrlade land. På sjätte dagen skapades landdjur och människan. Allt skapat på de sex dagarna knyts ihop på sjätte dagen: Människan sätts att härska och förvalta över allt skapat på dag ett till dag sex. Örterna som skapades på tredje dagen ges åt djur och människor som föda på sjätte dagen.

Dag 7 –  Sabbat, Vilodag

Om Sjunde Dagen, som är sabbaten står det:

”Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort. Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag, ty på den dagen vilade Gud sedan han utfört sitt skapelseverk.
1 Moseboken 2:2-3

Sjunde dagen är alltså sabbatsdagen, eller vilodagen. Ordet Sabbat eller Shabbat relaterar till ordet Sheba som är ordet för siffran ”Sju”, som kommer av ordet shub, som betyder omvändelse. Sheba är också ordet för ”ed” eller ”förbund”.

Första dagen efter sabbaten anses vara början på något nytt, en ny början. Veckodagarna kan vi därmed sätta i en cirkel som ständigt återkommer och startar på nytt…

2. Guds Högtider

Nästa skuggbild vi ska titta på övergripande är Guds Högtider. När vi sätter in högtiderna i en cirkel ser vi ett mönster som liknar skapelseveckan. Vi har tre vårhögtider och tre hösthögtider.

Tre vårhögtider:

  1. Påsken – Pesash
  2. Det Osyrade brödets högtid – Matza
  3. Förstlingsfrukten – Bikkurim

Tre hösthögtider:

  1. Trumpethögtiden- Yom Teruah (Rosh Hashanah)
  2. Försoningsdagen. Yom Kippur
  3. Lövhyddefesten – Succot

 

Pingstdagen . Shavuot

Pingsten, Shavuot infaller mellan vår- och hösthögtiderna. Shavout är ordet sju i plural, Sheba i plural. I skapelseveckan är den sjunde dagen sabbaten. Sabbaten och Shavout relaterar båda till sheba, siffran sju och ordet ed, förbund.

Den Civila Kalendern – Den Religiösa Kalendern

Den civila kalendern, den ursprungliga kalendern, startar med Rosh Hashanah. Efter uttåget i Egypten blev Påsken första högtiden och första månanden in den Religiösa kalendern. Påsken och uttåget ur Egypten blir en ny start och symboliserar starten för den religiösa kalendern. Därför firas judar mer än ett nyår.

Vi ser en uppenbar likhet i mönstret mellan Skapelseveckan och Guds Högtider. Vi vet att Jesu död och uppståndelse kopplar till vårhögtiderna och Påsken. Hösthögtiderna däremot kopplar till Jesu återkomst. Vårhögtiderna, de tre första högtiderna, förbereder alltså för hösthögtiderna, de tre sista högtiderna, likt skapelseveckans första tre dagar förbereder för de tre sista dagarna.

Mellan vår- och hösthögtiderna infaller Shavout, Pingstdagen. Enligt den civila kalendern infaller Shavout som den sjunde högtiden och sammanfaller därmed med Sabbaten, den sjunde dagen i skapelseveckan. 

 

7. Sheba (singular) – Shavout (plural)- betyder Ed, Förbund

Vi ser även att två signifikanta händelse sker på Pingsten som heter Shavout på hebreiska. Shavout är plural för Sheva eller Sheba. Sheba betyder förbund (ed) men är även ordet för siffran 7. Dessa två händelser är följande: 

  1. Mottagandet av Torah (Budorden och Moseböckerna) – Shavout (Pingstdagen) är dagen som traditionellt anges som dagen då Moses mottog Torah (moseböckerna). Det var dagen då Moses kommer ned från Sinaiberg med stentavlorna med dom tio budorden. 
  2. Mottagandet av Helig Ande – Pingstdagen (Shavout) räknas som dagen då den heliga ande kommer över lärjungarna i Jerusalem dagar efter Jesu uppståndelse.

Både ”lagen” och Guds Ande ges till människan på Shavout. Shavout betyder förbund i plural och Gud förser människan med två signifikanta gåvor som förbinder och kopplar människan med Gud på högtiden Shavout.

3. Menorah – Den sjuarmade ljusstaken

Den tredje skuggbilden som vi skall titta på har ett mönster som påminner om de två tidigare skuggbilderna, den sjuarmade ljusstaken- Menorah. I Hebreerbrevet står det:

”Men vad de tjänar är en skuggbild av de himmelska tingen, så som det blev sagt av Gud till Mose då han skulle uppföra tältet: Se till att du gör allting efter den förebild som du har fått se på berget.”
Hebreerbrevet 8:1-5

Föremålen i förbundstältet, som senare skulle hamnade i templet i Jerusalem var skuggbilder av de himmelska tingen. Ett av dessa föremål var den sjuarmade ljusstaken (Menorah). Gud sa till Moses:

”Du skall göra ett lampställ (menôrâ) av rent guld. Det skall göras i hamrat arbete, både foten och stammen. Skålarna, kulorna och blommorna skall göras i ett stycke med lampstället. ”Sex armar skall gå ut från lampstället, tre på den ena sidan och tre på den andra…. Se till att du gör detta efter de förebilder som du har fått se på berget.”
Andra Moseboken 25:31-40

Den Sjuarmade Ljusstaken – En reflektion av Messias

Menorah, den sjuarmade ljusstaken har ett centralt ljus där de tre ljusarmarna på vardera sida stöttas av det centrala ljuset. I Wikipedia sammanfattas den sjuarmade ljusstakens symboliska innebörd, enligt judisk tradition:

“De sju lamporna hänvisar till grenarna av mänsklig kunskap, representerade av de sex lamporna som lutar inåt mot och symboliskt styrs av Guds ljus representerat av den centrala lampan. Menoran symboliserar också skapelsen på sju dagar, med mittljuset som representerar sabbaten.”
Menorah, Wikipedia (eng.)

Enligt judisk tradition hävdas alltså att mittljuset symboliserar: 1. Sabbaten och 2. Guds ljus.

I Ordspråksboken står det:

Ty budet(Mitzva) är en lampa (Niyr) och undervisningen (Torah) ett ljus (Or), och fostrande tillrättavisning är vägen till livet.
Ordspråksboken 6:23 (Hebreiska grundord inom parantes)

Minorah betyder lamphållare ser vi i Andra Moseboken. Niyr är ordet för ljushållare/lampa, Or betyder ljus. Or, Nior, MiNior(Minorah)  (Ljus, ljushållare, hållare för ljushållaren ) bygger på samma rotord, or (ljus). Ljus och ljushållare relaterar alltså till ljuset.

Budet –Mitzvah– är samma ord som budord. Budordet är lampan enligt Ordspråksboken. Ordet Torah som ibland översätt lagen översätts i Ordspråksboken 6:23 med undervisning och undervisningen är alltså ett ljus eller ljuset. I psaltaren står det något liknande och bygger på samma ämne:

”Ditt ord är en lykta (Niyr) för min fot, ett ljus (Or) på min stig”.
Psaltaren 119:105

Guds Ord som är Torah är en lykta, ett ljus och visar vägen, likt en stig. Sju ljus(liktor) är representerade i en sjuarmad ljuslykta, Minorah. I Nya Testamentet kan vi läsa att Jesus kopplar ljuset till sig själv när han säger:

”Sedan talade Jesus till dem och sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”
Johannes 8:12

Torah, undervisning och fostran är alltså ”vägen till livet” enligt Ordspråksboken. Jesus säger att han själv är ”vägen och livet”:

”Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet.””
Johannes 14:5-6

Johannes kopplar även ihop Jesus med både ”ordet” vilket är Torah och ”Ljuset” (Or):

”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
Johannes 1:1-8

Vi kan se hur Jesus kopplar till Ordet som är Torah. Vi ser även hur Jesus kopplar till Ljuset. Torah är ljuset och buden är lyktan.

Mittljuset i Ljusstaken – en tjänare

Mittljuset är det ljus som tänds först och kallas “shamash” (vilket är hebreiska för ”hjälpare” eller ”tjänare”). De sex andra ljusen vilar på mittljuset, det tjänande ljuset. Från mittljuset tänds sedan de andra ljusen från höger till vänster. Mittljuset fungerar alltså ljuskälla till de andra ljusen. Även här ser vi en koppling till Jesus som beskrivs som en tjänare i Filipperbrevet:

”Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss….”
Filipperbrevet 2:6-7

Vi har sett att den sjuarmade ljusstaken relaterar till eller speglar messias på ett antal olika sätt. Jesus speglas i mittljuset som är tjänaren, Mittljuset är Guds Ljus, Mittljuset är sabbaten. Ljuset är Torah, undervisningen, ordet, Ljuset är vägen, en stig osv…

Tre Lika Mönster

Skapelseveckan och Guds Högtider satte vi tidigare i ett cirkulärt förlopp. Placerar vi ljusen i Menorah, i en cirkel får vi ett liknande mönster. Vi kan sätta mittljuset enligt placering på ljusstaken men vi kan även numrera ljusen efter hur ljusen tänds. I ett cirkulärt förlopp tänds mittljuset först men även sist om vi addera flera tändningsmönster efter varandra….

Det centrala ljuset som är Guds ljus, kopplas till Sabbaten, Guds vilodag och Shavout, pingsten, dagen för Guds Ord och Guds Ande. Allt speglar Jesus som är” tjänaren”, Ordet, undervisning och lljuset. De tre skuggbilderna visar Guds mönster och pekar direkt på Jesus kristus och verkligheten i Guds försoningsplan med människan. Mönstret pekar på det som varit men även det som skall komma, det förberedande men även fullbordan.

Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, allhärskaren.
Uppenbarelseboken 1:8

Vi ser att “Guds ljus”, sabbaten, mittljuset, är representerat:

  • i början
  • i mitten och 
  • i slutet.

 Herren är allsmäktig, “Alfa och omega” , början och slutet och allt däremellan.

Shalom, Amen

 

Läs mer...

2. Guds Kalender – En Introduktion (Del 2 av 2)

Att Ställa klockan efter Guds klocka

Tankesätt har förändrats sedan biblisk tid. Att ställa klockan efter Guds Klocka är avgörande för att synkronisera oss med Guds försoningsplan. Det kan annars vara lätt att misstolka och missförstå Guds ord och i förlängningen, Guds karaktär. En viktig del av bibeln är dess kalender.  Nu ska vi titta närmare på det grundläggande bibliska dygnet, veckan, månaden, året och dess indelning. 

 

Detta är Guds Kalender –
En Introduktion (Del 2 av 2)

By Gilabrand at en.wikipedia,Guds Högtider

Högtiderna som nämns i Moseböckerna benämns som Guds högtider: 

”Herren talade till Mose: Säg till israeliterna: Herrens högtider som ni skall utlysa som heliga sammankomster, mina högtider.”
3 Moseboken 23:1-2

Högtiderna är alltså herrens högtider men benämns ofta som judiska då det främst varit en judisk tradition att följa de Bibliska högtiderna. 

”Högtiderna är Guds Högtider” 

 

Miqrai Kodesh – Heliga Sammankomster

Högtiderna utropas i tredje Moseboken som heliga sammankomster. Heliga Sammankomster kommer av hebreiska ”Miqrai Kodesh”. Ordet Kodesh som översätts Helig betyder snarare att avskilja, att separera, att avskilja för ett specifikt ändamål. Ordet Miqra översätts sammankomst och är ett ord som betyder, att samla, att repetera, som ett genrep inför något som skall hända. 

Miqrai Kodesh är alltså något som Gud avskilt för genrep, som en Guds sammankomst med människan. Guds högtider är alltså genrep för något som skall komma. Vissa händelser har redan skett på högtiderna och högtiderna är därför även en påminnelse för något som varit. Högtiderna är kopplade till Guds försoningsplan för skapelsen, vilket gör Guds Kalender avgörande för vår förståelse för Guds tidstecknen.

Moed – Högtider

Ordet som översätts med högtid är Moed (מוֹעֵד) på hebreiska- och stavas med grundbokstäverna Mem(מ), Ayin (ע), och Dalet(ד):
(Notera att Moed även kan stavas med Vav adderat och adderar betydelsen ”och”, ”addera” i ordbilden):

 

Bokstaven Ayin (ע)

Bokstaven Ayin (ע) betyder öga, och skrevs antikt med en symbol för ett öga:


  
Ett öga kan symbolisera att se och förstå.

Läs mer om: 16. Ayin- ע – Öga – Att se, titta, förstå, veta

 

Bokstaven Dalet(ד)

Bokstaven Dalet betyder dörr och skrevs antikt som en symbol som likande en hängande tältdörr:

     

En dörr symboliserar en passage, en öppning, en dörr som leder in i något nytt.

Läs mer om: 4. Dalet – ד – Dörr, Passage, Öppning

 

Aed (עֵד)- Ett vittne

Tillsammans bildar Ayin och Dalet, ordbilden att se dörren, att se en öppning som leder till något nytt, ser en koppling mellan A och B. Ayin och Dalet bildar ordet: עֵד -aed som vanligen översätts vittne.

 

Bokstaven Mem(מ)

Bokstaven Mem(מ) betyder vatten, levande vatten. Den antika symbolen för bokstaven Mem(מ) var vattenvågor:

Strömmande vatten är livfullt, rör sig fram med kraft. Bokstaven mem framför ett ord ger liv till ordet. Mem som ett prefix betyder” ifrån”.

Ordbilden för Moed blir alltså “från att se dörren” ,”att leda till insikten till något nytt”, ”från ett vittne”. Högtiderna(plural, i beständ form), haMoeDim visar alltså nya insikter som leder till något nytt. 

 Läs mer om: 13. Mem- מ – Vatten- Levande Vatten, Kaos, Mäktig, Blod

Uttåget ur Egypten skedde på högtiden Pesach (påsken) precis som Jesu död på korset skedde på högtiden Pesach. Detta är exempel på avgörande händelser på Påsken för både kristendomen och Judendomen som vittnar om Guds utstakade försoningsplan.

Sabbat (Shabbat)- Vilodag och Högtider

Både sjunde dagen och högtiderna anses vara sabbater i bibeln och om Sabbaterna säger Gud:

Herren sade till Mose: Tala till israeliterna och säg: ”Mina sabbater måste ni hålla, ty sabbaten är ett tecken som förenar mig och er, genom alla släktled, för att ni skall veta att det är jag, Herren, som helgar er. Ni skall hålla sabbaten, den skall vara helig för er.
2 Moseboken 31:12-14

Sabbaterna, Guds Högtider, förenar alltså människan med Gud och pekar som ett tecken på att Gud är herre och är den som avskiljer oss, helgar oss.

Förändrad Kalender – idag ibland ett Missförstånd

I äldre svenska kalendrar är Söndagen första veckodagen (se bild till höger). Idag placerar vi måndagen som första veckodag. I romarriket på 300-talet, när kristendomen blev statsreligion i riket, tog man samtidigt aktivt avstånd till den judiska kalendern och judiska traditioner. Romarna förändrade medvetet helgdagarna och vilodagen flyttades från lördag till söndag samtidigt som kristendomen etablerades som religion. Kejsare Konstantin flyttade vilodagen i spåret av den ersättningsteologiska läran som drevs av kyrkan, där kyrkan ersatt det judiska folket som guds folk.
Alla högtider anpassades till den romerska kalendern, och forna avgudatraditioner förkristligades till högtider som vi firar idag.

Vi kan se i Daniel hur  Fursten som kopplas med Antikrist beskrivs vara den som ändrar högtider och lagar. Utan att dra några direkta slutsatser kan det vara intressant att se en viss koppling till versen nedan i Daniel:

 

”Han skall höja sin röst mot den Högste, fara hårt fram mot den Högstes heliga och vilja ändra på högtider och lagar”
Daniel 7:25 

(Notera: Detta är inte ett påstående om att en kommande Antikrist kopplar till Romarriket, EU, eller Europa. )


Ibland hörs predikas runt om i svenska kyrkor att den första församlingen i Apostlagärningarna började samlas på söndagen är orsak till söndagen som den nya vilodagen:

“…fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade en vecka. Dagen efter sabbaten hade vi samlats för att bryta bröd. Paulus, som skulle resa nästa dag, talade till bröderna, och han höll på ända till midnatt.
Apostlagärningarna 20:6-7

Vissa menar att dessa ”nykristna” i Apostlagärningarna startat en ny tradition med söndagsfirande, där söndagen ersatt lördagen som vilodag. Då Jesus uppstod på söndagen träffades man därmed på dagen efter sabbaten och bröt bröd. Dagen efter sabbaten är söndagen. Detta är givetvis lätt att missförstås om vi inte förstår den judiska traditionen. 

 

Vad står det i Apostlagärningarna 20:6?

 

Enligt den judiska traditionen avslutades sabbaten då precis som idag med Motza’ei Shabbat, som kan översättas ”att lämna sabbaten”, lämna tiden för vila och förbud av sysslor. Motza’ei Shabbat firas på kvällen när sabbaten avslutats, när solen gått ner, det vill säga, direkt efter sabbaten, vilket är dagen efter sabbaten. Vi kan se att det är denna tradition som vidhålls i Apostlagärningarna 20:6 och vi kan läsa att man samlades ända fram till midnatt. Lärjungarna och de ”nykristna” i Apostlagärningarna tycks vidhålla traditionen med Motza’ei Shabbat snarare än startat en ny tradition. Nu dock med en ny och utökad förståelse av skrifterna.

En ny början

Att fira åttonde dagen är inget främmande i judisk tradition. Åttonde dagen, anses vara början på något nytt och firas bland annat efter sju dagar av Lövhyddofesten, Shemini Atzeret, och sammanfaller med Simchat Torah, början av Torah läsningen. Rosh Chodesh, början på månaden, Rosh Hoshanah, är exempel på firande av förnyelse och början på något nytt och en ny tid.

I kommande avsnitt ska vi titta närmare på Guds högtider, och spegelbilder i Guds ord.

Läs mer...

1. Guds Kalender – En Introduktion (Del 1 av 2)

Att Ställa klockan efter Guds klocka

Tankesätt ha förändrats sedan biblisk tid. Att ställa klockan efter Guds Klocka är avgörande för att synkronisera oss med Guds försoningsplan. Det kan annars vara lätt att misstolka och missförstå Guds ord och i förlängningen, Guds karaktär. En viktig del av bibeln är dess kalender.  Nu ska vi titta närmare på det grundläggande bibliska dygnet, veckan, månaden, året, och dess indelning. 

Detta är:  Guds Kalender – En Introduktion (Del. 1 av 2)

Dygn

En grundläggande indelning av dygnet kommer ifrån Mosebokens första kapitel, som innehåller skapelseberättelsen. Där står det följande:

 “Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. 5 Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.”
Första Moseboken 1:4-5

Här ser vi dygnets två mest grundläggande beståndsdelar. Den mörka delen, natten och den ljusa delen, dagen. Vårt dygn startar vid midnatt. men ett Judiskt dygn och det bibliska dygnet startar och slutar med vid solnedgång.

Första Delen av dygnet – Natten

Enligt traditionen startar natten och det bibliska dygnet när tre stjärnor ses på himlen. Natten var indelad i tre delar och detta var när vaktposterna avlöste varandra. Nattens vaktposter delades in i ”början”, ”mitten”, och ”morgonpasset”. Följande bibelverser talar om dessa tre nattposter:

 ”Stig upp om natten och ropa vid början av varje vakt, töm ut ditt hjärta som vatten, öppna dig inför Herren.”
Klagovisorna 2:19

 ”Gideon och hans hundra man nådde utkanten av lägret i början av mellersta nattväkten, efter vaktavlösningen. De stötte i hornen och slog sönder krukorna de hade med sig.”
Domarboken 7:19

Dagen därpå delade Saul upp folket i tre avdelningar, och i morgonväkten bröt de in i lägret. När dagen blev som hetast var ammoniterna slagna.
Första Samuelsboken 11:11

Vid tiden för Jesus och när Romarriket erövrat Israel hade nattens vaktposter istället blivit indelade i fyra delar, vilket vi kan se i Matteus evangelium:

 Vid fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående på sjön.
Matteus 14:25

Första delen av dygnet, natten, avslutades när solen blev synlig, soluppgången.

Andra Delen av dygnet – Dagen

När solen blev synlig startade andra delen av dygnet, dagen. Detta förenklas i vissa bibelöversättningar till kl sex på morgonen, men som vi vet varierar tiden för soluppgången över året. Likadant varierar tiden för solnedgången över året. För att bättre förstå bör vi istället tänka oss att vi inte har någon klocka alls utan solen är vår klocka.

Tiden då solen var synlig delades in i tolv lika delar. Soluppgången räknades som första timmen och när solen nått halvvägs upp markerade det den 3:e timmen. När solen stod som högst, var det den 6:e timmen. När solen var halvvägs ner var det följaktligen 9:e timmen och solnedgången var 12:e och sista timmen på dagen och dygnet. 

I liknelsen om ”Vingårdsarbetarnas Lön” i Matteus kan vi se Jesus använda denna tidsindelningen:

 Vid tredje timmen gick han ut igen och fick se några andra stå sysslolösa på torget.Till dem sade han: ’Gå bort till vingården, ni också. Jag skall ge er skäligt betalt.’ Och de gav sig dit. Sedan gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde likadant. Vid elfte timmen gick han ut igen.
Matteus 20:3-6

Solnedgång, 12:e timmen avslutar dagen och dygnet. Näst följande dygn påbörjas åter när tre stjärnor visar sig på himlen.

Veckan

Veckan delades i sju dagar /dygn, även detta enligt första kapitlet i Bibeln. De hebreiska dagarna har inga direkta namn utan anges som första dagen, andra dagen, tredje dagen, fjärde dagen, femte dagen och sjätte dagen, sista dagen är sabbaten: 

  1. Yom Rishon (ראשון), Första Dagen (Söndagen)
  2.  Yom Sheini ( שני), Andra Dagen (Måndagen)
  3. Yom Shlishi (שלישי) Tredje Dagen (Tisdagen)
  4. Yom R’vi’i (רביעי), Fjärde Dagen (Onsdagen)
  5. Yom Chamishi ( חמישי) Femte Dagen (Torsdagen)
  6. Yom Shishi (שישי), Sjätte Dagen (Fredagen)
  7. Yom Shabat (שבת), Sjunde Dagen, Sabbatsdagen, (Lördagen)

 Sista dagen, sjunde dagen (Yom Shebat) är vilodagen, sabbaten (eShabbat). I Hesekiel talar Gud om sabbaten och säger följande:

Jag förde dem ut ur Egypten, ut i öknen. Jag gav dem mina bud och lärde dem mina stadgar, den som håller dem får leva. Dessutom gav jag dem mina sabbater till ett tecken som förenar mig och dem, för att de skall inse att det är jag, Herren, som helgar dem.
Hesekiel 20:10-12

Sabbaten är upprättad av Gud som ett tecken som förenar människan och Gud. Till Sabbaten räknas inte endast sista dagen i veckan utan även Guds Högtider. Dessa Guds högtider är följande: 

Vårhögtiderna vid Påsk (Pesach, Matza, Yom Reshit) och Pingst (Shavout), och Hösthögtiderna, som är Påminnelsedagen eller Shofarblåsardagen (Yom Teruah, Rosh Hashana), Fastehögtiden (Yom Kippur) och Lövhyddefesten (Succot). 

I första Moseboken står det:

Gud sade: ”På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden.” Och det blev så. Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna.
Första Moseboken 1:14-16

Gud skapade en ordning där himlakropparna pekar på tider, dagar och och högtider.. Sol och Måne utmärker alltså högtider, dagar och år. Dygnets indelning har vi sett baseras på vad vi upplever som solens rörelse ( Egentligen är detta jordens rotation). Dagtid fungerar solen som en klocka och signalerar början och slutet på dygnet. Månen däremot användes som kalender och visade tiden på månaden.

Bibliska Månader

Året delas in i tolv månader, där månadens längd bestäms av månens faser. Vi delar in månaden i fyra delar, i fyra månkvarter, eller fyra veckor. Genom att titta på månen kan vi se var vi är i månaden. Första dagen i månaden inleds med en tunn ljusstrimma visar sig till höger på månen. Vi kommer felaktigt kalla detta ”nymåne” (Nymåne definieras egentligen till strax före ljusstrimman blir synlig). Varje ny månad firas med Rosh Chodesh, som räknas som en mindre högtid, och en början på något nytt.

Månadens faser är:

Nymåne:

Första Kvarteret – Första Månkvarten– Högra halvmånen visar en vecka in i månaden, slutet på första månkvarten:

Andra Kvarteret – Andra Månkvarten – Fram till fullmåne som visar mitten av månaden och slutet av andra veckan och 2:a månkvarten:

Tredje Kvarteret – Tredje Månkvarten – Fram till att vänstra halvmånen visar tredje veckans slut och avslutar 3:e månkvarten:

Fjärde Kvarteret – Fjärde Månkvarten – Månaden avslutas med att månens reflektion försvinner till vänster, och avslutar 4:e månkvarten:

Två Vittnen

Starten på månaden fastställdes med att två trovärdiga vittnen vittnade om en synlig nymåne när första ljusstrimman blev synlig till höger av månen. Fastställandet av månadens start var viktigt främst vid Rosh Hashana och starten på det nya året. Rosh Hashanah, Nyåret, sammanfaller med Guds Högtid, Yom Teruah. Yom Teruah, trumpet-högtiden är den enda av Guds högtid som inleds med nymåne, och det var viktigt att veta när högtiden började. När två tillförlitliga vittnen utsedda av prästerna i Jerusalem hade vittnat om en synlig nymåne blåste man i Shofarerna (trumpet-hornen) som en start på det nya året och Yom Teruah. Detta avgjorde även vilken dag den stora fastedagen, Yom Kippur, skulle infalla, tio dagar in i månaden Tishri. 

Flera av Guds högtider firas i mitten av månaden, den 14:e/15:e, då det är fullmåne. Fullmåne representerar en fullbordan. Både Pesach ,som vi kallar påsk och lövhyddohögtiden, Succot, infaller alltid vid fullmåne.  

 

Två Nyår

Den Civila Kalendern är den ursprungliga kalendern i Gamla Testamentet som definierar månader och dagar. Den Första Månaden i den Civila Kalendern börjar med månaden Tishri, och Högtiden Rosh Hashanah och Yom Teruah (brukar infalla i September enligt vår moderna kalender):

Moses ledde ut folket ifrån Egypten i den 7:e månaden, månaden Nissan. Nissan infaller ett 1/2 år efter nyåret, Rosh Hashanah (efter månaden Tishri).  Uttåget ur Egypten firades som en ny tid och en ny början. Månaden Nissan anses därför vara början på den religiösa kalendern, och har blivit första månaden i den religiösa kalendern.

Månaden Nissan är också den månad Jesus dog på korset och uppstod igen. Månaden Nissan sammanfaller därmed som ett markant tidstecken för både det kristna och judiska tidsförloppet. Siffran sju, Sheba, är kopplat till omvändelse. Nissan, den sjunde månaden, är alltså en månad som signalerar omvändelse.

Månaden Tishri är första månaden in den Civila Kalendern, Månaden Nissan är första månaden i den Religiösa Kalendern.
Månaden Tishri är sjunde månaden in den Religiösa Kalendern, Månaden Nissan är sjunde månaden i den Civila Kalendern.

Månaden Tishri, som tidigare var första månaden i den civila kalendern blir nu månad 7 i den religiösa kalendern. Månaden Tishri startar med Rosh Hashanah som är nyåret i den civila kalendern. Hösthögtiderna, Rosh Hashanah, Yom Kippur och Sukkot infaller alla i månaden Tishri. Det är månaden då den judiska traditionen förväntar sig Messias komma, och är då Bibeln pekar på som Jesu, vår messias återkomst. Tishri, den sjunde månaden i den religiösa kalender blir den nya omvändelsemånaden i den religiösa kalendern.

Läs mer om siffran sju och omvändelse i tidigare avsnitt: 1. Finns det ett samband mellan Omvändelse, Sabbat, Siffran 7, Ingå en Ed, och att Ta Gisslan?

Läs mer...